Fin gemenskap i funkishus
Grannrelationerna är varma i funkishuset på före detta dövskolans gård. Åtta familjer trivs numera i det gedigna stenhuset från 1931, där döva internatgossar, skolelever och dagisbarn tidigare hållit till.
BORGÅ Gamla stenhus är en bristvara i Borgå. Det var orsaken till att Marketta Heikinheimo direkt blev intresserad då hon fick veta att det gamla funkishuset vid Runebergsgatan i Borgå skulle byggas om till bostäder. Efter många år i åldriga trähus i Lovisa och Borgå ville hon bo i ett gammalt stenhus, och hade sedan länge haft ett gott öga till dövskolans före detta internatbyggnad.
– Jag har alltid bott i gamla hus och ville fortsätta med det. Gamla hus ger mig trygghet, jag mår bra i dem, säger hon.
Heikinheimo var den första inflyttaren och trivdes direkt. Högt i tak och många stora fönster ger mängder av ljus och rymd åt hennes trerummare på första våningen. Heikinheimo och grannen en trappa upp Sonja Koponen, som i november flyttade in i den sista tomma lägenheten, är bägge förtjusta i sitt hus.
Fin stämning
– Direkt från början rådde det en fin stämning i bostaden, säger Koponen som bor på andra våningen tillsammans med hundarna Coco och Mimmi.
Det var egentligen hennes son som upptäckte stenhuset i Borgå och tyckte det verkade perfekt för mamma. Själv var Koponen tveksam och tyckte att planritningen var rent ut sagt idiotisk. Hon bestämde sig ändå för att ge bostaden en chans och fastnade.
– Det hände någonting konstigt med mig då jag kom och tittade på bostaden. Jag klev in genom dörren och en speciell känsla tog tag i mig, berättar hon.
Hushistoria
Marketta Heikinheimo och Sonja Koponen diskuterar gärna byggnadens historia och de har samlat på sig små faktabitar här och där. De pratar ivrigt om gamla ritningar på huset, om att huset varit internat, och en av damerna har råkat se bysten av Carl Oscar Malm på granngården. Malm var den som grundade landets första privata dövskola i Borgå.
– Gamla historier fascinerar, särskilt när de handlar om ens eget boningshus, säger de förtjust.
Funkishusets läge, mitt i empirestadsdelen och ett stenkast från ån, är lite avsides men ändå centralt. Både Heikinheimos och Koponens bostäder vetter mot gården, och det betyder lugn.
– Här är otroligt rofyllt. Visserligen har vi också nästan en meter tjocka stenväggar som effektivt dämpar alla ljud, säger damerna.
Människomix
I funkishuset bor en glad mix av olika slags människor, så där som det brukar vara i höghus. Två barnfamiljer trivs också i det lilla huset med åtta bostäder. Samhörigheten är fin och det finns planer för att ytterligare öka trivseln. Bland annat finns akustikplattor till taket i den vackert renoverade, blåskiftande trappuppgången på önskelistan.
– Och här, på avsatsen till andra våningen, borde vi få en pausplats. Kanske ett litet bord och en stol, säger damerna med en mun.
Utomhus finns det flera trivselhöjande detaljer att åtgärda. Sonja Koponen saknar till exempel en trappa från husets ingång upp till trädgårdsplätten med gungor, sandlåda, bänkar och grillplats.
– Äppelträd tycker jag också att vi ska plantera, säger hon.
– Vilken bra idé, här fanns ju en underbart vacker trädgård innan nybyggena kom. Vi måste välja en äppelsort som växer snabbt, inflikar Marketta Heikinheimo.
- Stenhuset vid Runebergsgatan 13, i anslutning till dövskolan i Borgå, byggdes 1931 av arkitekt Hjalmar Åberg (1870–1935).
- Hjalmar Åberg var verksam som förste arkitekt på överstyrelsen för offentliga byggnader, hans ansvarsområde var skolbyggnader. Till hans mest kända arbeten hör saluhallen i Tammerfors.
- Tre klassrum placerades på byggnadens första våning och på andra våningen placerades pojkarnas internat. Flickorna fick bo kvar i den gamla, intilliggande internatbyggnaden.
- Under åren 1974–1975 byggdes hela huset om för internatbruk.
Trädgårdsträff
Redan i sommar har invånarna för avsikt att skaffa bord och stolar till trädgården. Tanken är att sittgruppen ska bli en gemensam plats där husfolket kan träffas och umgås.
– Så vi ser mer av varandra, säger damerna unisont.
Nere i källaren har invånarna skapat ett litet gym‚ någon hade en löpmatta, en annan skivstång och tyngder. För en tid sedan dök det upp ytterligare en konditionsapparat, en mojäng som tillsvidare ger damerna huvudbry.
– Grannen som hade den här med sig lovade att ordna en introduktionskurs, säger Marketta Heikinheimo.
Hobbyrum
Källargången har fått fungera som golfgreen. Sonja Koponens son fick ett puttningsset i julklapp och det testades redan samma helg nere i källaren.
– Här bredde vi ut mattan och puttade golfbollar, berättar hon.
Ett annat källarrum har vikts för hobbyverksamhet. Här kan man till exempel putsa upp gamla möbler eller snickra lite för husbehov. Ett hörn har förvandlats till en miniateljé som är i flitig användning, åtminstone om man ser till de färgglada oljedukarna som står lutade mot källarväggen.
– Och så har vi ett torkrum, det är underbart. Doften av ren tvätt är härlig, säger Marketta Heikinheimo.
Hela Borgåbladets Hemmabilaga finns att läsa i samband med e-tidningen, fredagen 25.4.