Nu är den vita mössan hennes
BORGÅ. Det krävdes en provokatör och en inspiratör innan 48-åriga Camilla Kivivuori gjorde slag i saken och beslutade sig för att bli student. Skrivningarna är över men den vita mössan väntar ännu på att bli köpt.
– Tanken på studentexamen har legat och pyrt ända sedan början av 1990-talet, säger Camilla Kivivuori.
Hon kan inte sätta fingret på varför det inte en gång blev gymnasiestudier. Betygen från mellanskolan var det inget fel på men hon valde ändå Högvalla och ett yrke inom kostservicen.
– Det var väldigt bra, jag fick jobb nästan direkt, säger hon.
Studentexamen som inte blev av tänkte hon inte så mycket på under år med jobb och små barn i hemmet. För fjorton år sedan sadlade hon om och bytte till mediebranschen, och det är där som den saknade studentmössan stuckit sig upp ibland.
– Att jag är inte är student har ibland väckt diskussion inom det gänget. Jag tyckte mig läsa mellan raderna i deras kommenterar att "tänk att du inte är student som är så fiffig" eller att "aha, du orkade inte läsa ens så mycket".
Mössan skavde
Det kändes inte bra och tankarna på studentmössan låg och gnagde. Men det krävdes en provokatör och en inspiratör för att Kivivuori skulle göra slag i saken.
Det började med att hon fick uppdraget som konferencier på tevesändningen från Vårdberget i Åbo på valborgsmässoafton. Uppdragsgivaren tyckte inte att det var något problem att hon inte hade någon studentmössa trots att 97 procent av dem som varje år deltar i evenemanget har det.
– Äsch, tänkte jag då. Första maj har trots allt varit en arbetarnas fest som akademikerna roffat åt sig, säger hon.
Provocerad blev hon av en halvbekant som efter att programmet sänts kommenterade valet av konferencier på Facebook med ett "hittade ni verkligen ingen med studentmössa och akademisk utbildning".
– Då flög jag i taket, säger Camilla Kivivuori.
Riksdagsinspiration
Inspirationen kom av att riksdagskvinnan Ulla-Maj Wideroos blev student i fjol. Kivivuori träffade Wideroos i samband med ett arbetsuppdrag och studentexamen kom på tal.
– Hennes tips till mig var att om det harmar, gör det.
Det var Wideroos som tipsade om att hon inte behöver ta några gymnasiekurser om hon har en minst två och en halvårig utbildning på andra stadiet som grund.
– Jag ringde direkt till rektor Monica Johansson på Borgå gymnasium för att höra mig för. Hon blev en aning överraskad och sa att man inte haft sådana här fall tidigare under hennes tid, berättar hon.
Kivivuori påpekar att det inte handlar om att hon inte skulle trivas med sitt jobb, det gör hon. Det handlar snarare om att det gjort som blev ogjort i början av 1980-talet. För trettio år sedan blev hennes klasskamrater studenter, nu var det hennes tur.
Ökade ambitioner
Hon anmälde sig till studentproven och skrev det krävda minimiantalet prov, det vill säga fyra ämnen. Modersmålet är obligatoriskt och utöver det valde hon finska, engelska och hälsokunskap. Först var målet ställt enbart på att få studentmössan, men efter hand växte ambitionerna och hon ville prestera bra i skrivningarna. Det lyckades hon också med; de preliminära resultaten visar på tre eximia med snudd på laudatur och ett magna cum laude.
Studentbetyget kom inte gratis. Camilla Kivivuori har inte haft något läslov som de övriga abiturienterna utan har läst och studerat flitigt vid sidan om arbetet. Hon tog engelsklektioner, läste finsk grammatik, plöjde igenom böckerna i hälsokunskap och övade sig inför modersmålets textkompetens med en bekant modersmålslärare som faktiskt är sensor i studentexamensnämnden.
– Lärarna i gymnasiet har stöttat mig hela tiden och kommit med goda tips och råd, säger hon.
Nervös njutning
I början av februari inleddes skrivningarna med modersmålsprovets textanalys. Då snurrade tankarna kring praktiska detaljer kring vart hon ska gå och hur provet går till.
– Det kändes konstigt och lite nervöst då jag skrev det första provet, men efter det har jag bara njutit. När man är äldre kan man lita på att man har ett och annat nyttigt liggande på hårddisken, säger hon.
Att bli student i mogen ålder har bjudit på en del roliga inslag. Till exempel har dotterns bästa kompis suttit som övervakare vid skrivningarna. Och visst har de övrig blivande studenterna kastat långa blickar på henne och den andra medelålders kvinnan som också skrivit studentproven i vår.
– Vi har peppat varandra då vi råkats i samband med skrivningarna, säger Camilla Kivivuori.
Liksom de flesta andra abiturienter hade hon med sig termos, mellanmål, pennor och suddgummin till provtillfällena. Att skriva för hand visade sig vara överraskande knepigt.
Skrivkramp
– Det är sällan man nu för tiden skriver för hand, och att skriva fem timmar i streck kändes i handen. Jag fick lov att gymnastisera med händerna mellan varven, berättar hon.
Ännu svårare var det att inse att det inte går att klippa och klistra och klippa igen som i textbehandlingsprogrammet på datorn. Skriva prydligt och skriva om allting från början på konceptpappret var det enda sättet att bygga upp textens struktur på nytt.
– Textkompetensprovet var krävande. Det tycker jag med min livserfarenhet, hur är det inte för 19-åringarna som ska vara kritiska till källtexten och själva producera en vettigt uppbyggd text, funderar hon.
Ändå kan det gå som det gick för henne: hon glömde sätta den där klatschiga rubriken på sin essä – det som hon tänkt göra till sist – och tappade några poäng i bedömningen.
Studentexamenshype
– Det väcker tankar att sitta och se på duktiga abiturienter som läst på i veckor och som sitter och skriver mot klockan. De hade nog mera press på sig, det känns märkligt att framtiden ska hänga på hur jag lyckades eller misslyckades en dag i mars då jag var 19 år gammal, säger hon.
Kivivuori har lite svårt för hypen kring studentexamen. 42 000 tar studenten varje år och firas stort. Men då någon tar till exempel magisterexamen eller blir färdig sjukskötare eller ingenjör så uteblir festyran och i bekantskapskretsen känner ens till att studierna är slutförda. Hon tycker att också handens kunnande, praktiska yrken borde värdesättas i mycket högre grad.
– Det är lustigt att det är "finare" att vara student med a-papper än att bli utexaminerad från yrkesskolan med strålande betyg. Många pratar gärna om hur vi behöver rörmokare och snickrare men att "mina barn nog är studenter".
– Min dotter som blev student och min son som blev elmontör firades med precis lika stora fester, säger hon.
Mössan viktigast
Själv ska hon inte ordna någon regelrätt studentfest. Hennes guddotter får studentmössan samma dag och Camilla Kivivuori väljer att fira henne i stället.
Men först ska hon sitta under kristallkronan i Borgå gymnasiums festsal tillsammans med de övriga abiturienterna och få sin egen vita mössa på huvudet. Det blir ett spännande tillfälle – också om hon är mest nervös över att skolans tvåor följer traditionen och bär ut även henne på gullstol.
Själva mössan saknas ännu men ska skaffas i tid till studentlördagen den sista maj.
– Studentmössan är helig, den SKA jag ha.