Pengarna blir bara bättre med åren
BORGÅ. Gamla pengar, mynt och sedlar, kittlar fantasin och väcker samlaren i oss. Sten Segers bästa fynd är en 5-penni i järn från 1918.
Boägget var en gammal samling.
– Jag fick överta en samling av en äldre släkting till min fru, någon gång i slutet av 1960-talet, och det var där mitt intresse fick sin början.
Efter det har samlingen vuxit, och växer ännu, trots att Sten Seger anser att hans tid som aktiv samlare är slut.
– När euron kom förlorade jag gnistan och jag har inte samlat några euron heller.
Men när det hålls antikauktion i Borgå, några eller någon gång per år, då står Seger där och kontrollerar igenom utbudet av gamla mynt och sedlar.
– Om jag hittar något som saknas i mina samlingar eller något annat som tilltalar mig, då köper jag, om prisklassen är passlig.
– Jag är inte alls aktiv mera. Men när jag nu plockade fram mina pengar, när jag visste att ni var på väg, så började det kännas allt mer lockande igen. Det är väl så att samlandet aldrig riktigt går ur kroppen.
Prägelglansen
Det värdefullaste myntet finns inte kvar i samlingen.
– Av en slump fick jag en påse med gamla 5-pennismynt, de flesta vanliga kopparslantar. Bland dem hittade jag ett järnmynt från 1918. Utgåvan av järnslantar var liten, bara knappa 90 000 stycken, när man normalt slog 5-pennin i utgåvor på kring 4 miljoner.
– Det var mitt dyraste mynt. Jag sålde det för 12 000 mark i början av 1980-talet.
Värdet på ett samlarmynt, eller -sedel, bestäms av många olika faktorer.
– Folk tror att de har många dyrgripar hemma i byrålådan, säger Seger. Tyvärr är de flesta gamla pengarna inte mycket värda. Och regeln att ju äldre desto bättre, eller dyrare, stämmer inte alls.
– Gamla svenska pengar finns det alldeles för många av. Mynten måste också vara så litet slitna som möjligt för att värderas högt, prägelglansen är viktig. Sedlarna ska helst vara ovikta.
Därtill kommer att de värdefullaste förstås är de mest sällsynta pengarna. Och det spelar ingen roll hur högt en peng värderas om det inte finns någon som är villig att köpa.
Speglar sin tid
Seger bläddrar i sina mappar där det finns plats för serier med mynt från olika årtal. Några av hålorna för mynt är ännu tomma.
– Det är de dyra som fattas. Katalogpriset säger tyvärr ofta ingenting, är mynten sällsynta får man betala ordentligt för dem.
För att begripa sig på gamla pengar får man läsa på, granska kataloger och kontrollera vad som säljs och till vilket pris på auktionerna. Pengarna speglar sin tid och de historiska skeendena återverkar på pengarna.
– Här har jag sedlar som trycktes när de röda hade makten i Helsingfors. Och här är sedlar i valörerna 25 och 50 penni som trycktes 1916 men som sedan inte fick användas, de har makulerats.
– Efter kriget förlorade alla pengar hälften av sitt värde, man klippte pengarna. Och 1963 tog man bort två nollor så att hundra mark blev en mark.
Alla silvermark från 1964 till 1968 hade redan när de gavs ut från myntverket ett högre silvervärde än en mark, i dag är de värda mellan en och tio euro styck.
Blir en mani
Seger har sina välfyllda pärmar, men också serier från Myntverket i Finland med kompletta myntserier från åren 1973 till 1990. Därtill kommer jubileumsmynt från många år.
– Det blir en mani. Man vill utöka sina samlingar, få kompletta myntserier.
Seger har märkt att det inte finns så många ungdomar som mera är intresserade av att samla på pengar.
– Medelåldern är ganska hög bland oss samlare. Får se hur det går med min egen samling, om det är någon som är intresserad av att ta över och fortsätta. Arvingarna kanske säljer den. Det är också möjligt. Då får jag väl bara skratta där jag sitter på min molnkant och följer med livet här nere på jorden.
Görs inte mer
Som de flesta andra samlare har Sten Seger ingen aning om hur mycket han har betalat för sina mynt och sedlar under åren.
– Jag har aldrig räknat och inte vill jag veta heller.
– Det är lika svårt att säga vad min samling är värd. Det är svårt att uppskatta. Jag har hela tiden samlat för samlandets skull. Aldrig har jag gått in på nätet för att kontrollera värdet på någon av mina pengar fast jag annars är en flitig datoranvändare. Man kan aldrig lita på att uppgifterna på nätet är de rätta, därför låter jag bli.
En samling förlorar inte sitt värde.
– De här görs inte mera, därför kan de bara bli värdefullare.
– Men hur det går för pengarna som betalningsmedel i framtiden, det är en annan femma. Troligen försvinner de helt när alla bara betalar med kort. Själv vill jag gärna använda pengar när jag ska köpa något, då vet jag att det är betalt och att jag inte får en räkning litet senare.