Ständigt uttittad av kineser
Världen krymper och folk vet allt mer om andra kulturer - heter det. Inte nödvändigtvis. Aldrig kände vi oss så uttittade som under resan till södra Kina då miljontals människor traditionellt firar det kinesiska nyåret genom att besöka släktingar i en veckas tid kring månadsskiftet januari-februari.
HONG KONG/KINA Kinesiska gruppresor med flyg för deltagare från Hong Kong till Guilin och Yangshuo är inte ovanliga. Det exceptionella var att undertecknad med fru deltog på färden. Västerlänningar tycks här vara ungefär lika sällsynta som utomjordingar. På fyra dagar såg vi bara två andra vithyade, en amerikan och en tysk.
Hade vi inte fått flankstöd och framför allt en egen tolk i vår personliga bekant, den Londonstuderande unga damen Ka-Man med rötterna i Hong Kong, samt hennes föräldrar som följde med på resan, hade vi inte begripit ett ord. Det betydde förstås inte att vi inte väckte uppmärksamhet. Varje gång vi rörde oss bland folk hajade människorna till, vände sig om och tittade långt efter oss. En och annan yngre kines kom fram och frågade på engelska vad vi var för ena.
Glada vinkningar
Kulmen nåddes när vår buss stod i en enorm trafikstockning på väg till Yangshuo och en lyxig svart personbil stannade i filen intill.
En liten flicka i barnstol råkade titta ut genom sidofönstret. Jag minns det som i går när hennes ögon växte och hakan föll ned när hon fick syn på mig. Strax började hon peka och gestikulera, alla sidorutor i bilen gick ner, en man steg upp genom takluckan och fem par ögon stirrade plötsligt på mig. När jag och frun började vinka till dem blev kineserna i bilen otroligt glada och vinkade tillbaka så länge fordonen stod kvar vid varandra. Undrar ännu vad de tänkte.
I Hong Kong var vi mindre exotiska, vi befanns tydligen inte längre vara mantalsskrivna på mars, men visst var där minst lika mycket fotgängare som i Kina. I den tidigare brittiska kolonin med sju miljoner invånare fanns dessutom en hets, en puls och en aldrig sinande ström människor jämförbar med Bibelns gräshoppor.
Jag fick veta att en Hong Kongbo som en gång hade besökt lilla Borgå i juletid mest av allt undrade varför han kommit till en "död" stad. Tills han med värdfamiljen besökte begravningsplatsen för att tända de traditionella ljusen: folk överallt och svårt att parkera. Om missuppfattningar är livets salt fick han sannolikt saltförgiftning. Mannen lär ha förblivit i uppfattningen att man hos firar julen ute bland gravarna.
Först Hong Kong
Hong Kong, med öarna Hong Kong Island och Kowloon, hade bestämt sig för att visa sitt vänaste anlete med för årstiden ovanliga temperaturer på upp mot 25 grader och solsken. Veckan efteråt då vi redan var hemma i Borgå gick temperaturen i Hong Kong ned till åtta grader och det regnade.
Det enda som störde under besöket uppe på The Peak där hela stan med sina fantastiska skyskrapor bredde ut sig var smogen. Den rökblandade dimman låg som ett brunt filter över Victoria Bay och hela landskapet. Trafiken är enorm, miljöförstörande och som överallt där engelsmännen dragit fram kör man på vänster sida.
Ett måste besök gjordes till Hong Kongs historiska museum där stadens historia belyses ur nio synvinklar, från det geologiska ursprunget till överlåtandet till Kina. Den storstilade presentationen som kostat 14 miljoner euro betydde underhållning och kunskap i fyra timmar.
Ett besök till spelstaden Macau en timmes resa med färja från Hong Kong kom att bli en höjdpunkterna. Den tidigare portugisiska kolonin överläts till Kina två år efter Hong Kong, dvs. 1999.
I ett nytt och stiligt casino spelades och satsades det friskt i åtta våningar. Det var tillåtet att titta på amatörernas förehavanden medan proffsspelarna fick sitta i lugn och ro.
Besöket i Macau den 1 februari kröntes av en drakdans som ringlade sig genom proppfulla gator. Smällare och raketer brann av i vimlet, folk skrattade och skrek.
Sedan Kina
Thomas Malthus vetenskapliga 1800-talsteori att befolkningen ökar betydligt snabbare än maten och matresurserna syntes tydligt under det fyra dagar långa besöket i Kina. Folket skall födas och ris är basnäringen.
Visserligen hamnade vi in mitt i det kinesiskt nyårets vidaste svängar med speciellt mycket folk i rörelse, men befolkningsmängden är ett problem som myndigheterna försökt stävja med bland annat lagar om ett barn per familj.
Maten är ett eget kapitel. Den är hälsosam men ovanlig för en västerlänning i synnerhet som normala bestick saknar och allt äts med pinnar. Man lärde sig äta behjälpligt men aldrig har kniv och gaffel lyst så tydligt med sin frånvaro.
Så gott som allt från grönsaker, fisk och kyckling ångkokas och placeras i fat på en roterande glasskiva som man svänger på och plockar åt sig från, med den obligatoriska risskålen i högsätet.
Det märkliga är att all mat, såsom kyckling serveras i bitar, skurna tvärs över fågeln. Det gör att alla bitar innehåller både ben och brosk. Att det sedan spottas ut och placeras i små högar på bordet ser inte aptitligt ut. Te är måltidsdryck tillsammans med litet öl och Pepsi.
Naturskönt
Staden Guilin, och Yangshuo , cirka 80 kilometer ifrån, med sina imponerande skogsbeklädda karst- eller sockertoppsberg i södra Kina, hör till landets naturskönaste områden, genomfluten av Li-floden. Enbart kring Yangshou finns 36 000 berg. Området är en veritabel turistfälla, till nyåret fyllt till bristningsgränsen.
Två besök i vidsträckta grottor med höga grottvalv upplysta i olika färger och med fantastiska stenformationer, stalagtiter, etc; väckte beundran både till fots och i båt.
På Li-floden "uppträdde" stora, dresserade skarvar som fångade fisk och simmade med dem till sin tränare som plockade ut fiskarna ur deras munnar. Struparna var hopsnörda så fåglarna inte skulle svälja fiskarna. Till kvällen fick de äta sig mätta.
Världens största
Resans mest spektakulära evenemang Sanjie Liu i Yangshuo, bottnar i kinesisk folkkultur. Föreställningen på en dryg timme visas traditionellt närmare midnatt för omkring femtusen människor med sång, musik, ljusshow och skådespel.
Sanjie Liu har kallats världens största naturliga uteteater, utspelad på Li-floden och dess stränder med sju majestätiskt upplysta sockertoppsberg i fonden.
Urpremiären dateras till 2004. Föreställningen indelad i sju kapitel och med sex hundra artister omfattar allt från folksång till spektakulära ljusshower med fiskande kineser i båtar över en helröd sjö. Klimax innebär två hundra flickor som i blinkande lampdräkter ser ut att röra sig över vattnet, där i själva verket små spångar placerats ut.
Hur så många människor kunde röra sig till och från spelarenan så smidigt är ännu en gåta liksom också mycket av den exotiska kultur vi fick en liten glimt av. Men man kör till höger i Kina.