Inte så kul jul
Borgåkonstnären Petri Hytönen dukade ett julbord för de ensamma och bostadslösa i vårt samhälle. Det är ett ganska ”heavy” ämne säger han.
Den gamla gården vilar stilla i morgonsolen. Daggen glimmar i gräset då vi trampar stigen fram och ringer på dörren. Konstnären Petri Hytönen har lovat duka fram julen för oss. Det är alldeles tyst.
Just då vi ringer på en gång till öppnas dörren. En krullig hund kilar förbi oss och rusar till närmaste gräsplätt för att lätta på trycket. En förvånad Hytönen tittar ut genom dörrspringan.
– Vet ni, jag har hela morgonen pratat i telefon kring ett projekt och alldeles glömt bort hela juldukningen. Förlåt, säger Hytönen och skrapar sig på skulten.
– Men vet ni, fortsätter han ivrigt. Jag har en jättebra idé och den är inte alls svår att genomföra, vill ni hjälpa till?
Engångsjul
Javisst, det vill vi förstås. Vi kliver in i farstun tätt följda av hunden som valt värmen inne i huset framför friheten på gården. Petri Hytönen håller redan på att samla ihop olika element som han behöver för sin juldukning: en pappkartong, en engångstallrik, ett sprucket engångssnapsglas ...
– Det finns många som är ensamma. Därför tycker jag att julen är en bra tid att sända dem en tanke. Det finns många äldre och många studerande som inte bara är ensamma, de är också bostadslösa. Det här julbordet gör jag med dem i åtanke, säger han.
Skattjakt
Hytönen fortsätter plocka ihop föremål som passar in i hans bild av den ensammes julbord.
Grovköket visar sig vara en riktig skattkammare. Längst uppe på en hylla tronar fyra, fem stora plastlådor fyllda av olika slags julpynt.
– Vi har en hel del juldekorationer, konstaterar han medan han rotar i lådorna efter ett enda julpynt som han vill duka fram på julbordet i papp.
Han halar fram glimmande stjärnor, tomtar, halmbockar, porslinsfåglar ... Till sist fastnar han för ett knallblått glitterband.
Det visar sig att familjen Hytönen är riktigt glad i julen. Hos dem brukar jultiden inledas i början av december och fortsätta januari månad ut.
– Det är något speciellt med jultiden. Den är mera ett sinnestillstånd än någonting annat. Vi brukar fira en ganska traditionell jul, det är samvaro med barn och barnbarn.
Hytönen letar vidare och hittar ett till hälften nerbrunnet värmeljus, perfekt, det vill han också ha med i dukningen.
Ljus är viktigt för Petri Hytönen.
– Särskilt viktigt är det med ljus i vintermörkret. Ljuset är orsaken till att vi i vinter åker söderut på några månader. Det trista är att jag inte får se barn och barnbarn på julafton, men så här blir det i år, säger han.
Ljuset som tema går igen i hans nyaste produktion. Det handlar dels om ljus och dels om förundran inför den första snön.
Omtanke
– Snö väcker olika tankar. Snön är ljus och härlig, men om man är gammal och utan ork att hugga ved och värma upp huset, om man inte har någonstans där man får komma in i värmen så betyder snö och kyla någonting helt annat.
Petri Hytönen önskar att människor skulle visa mera medkänsla och omtanke med andra.
– Man måste bry sig om sina medmänniskor, det ska inte få ha betydelse om de är bekanta eller främlingar, säger han bestämt.
I köket hittar han en ensam brödkant i en plastpåse och ett nästan tomt mjölkpaket. Han stannar upp – nu börjar bitarna falla på plats.
– Jag tänkte duka utomhus, mot stenväggen utanför min eldstudio.
Vi tågar dit med alla grejer och Petri Hytönen dukar upp. Han ställer papplådan upp och ner, han hittar en bortslängd brädstump som får fungera som underlag för värmeljuset och han placerar ut tallrik, brödkant, plastglas och mjölkkartong. Han tittar på dukningen och kommer fram till att glitterbandet är för mycket, det är för glättigt för hans idé.
– Men nu måste vi hitta en pall, säger han och tittar sig omkring.
Kraftfullt budskap
Han fastnar för en ljusblå plasthink som han vänder upp och ner och putsar lite med en bara lite använd näsduk. Nu får han syn på en förvriden sked och byter ut plastskeden på bordet mot äkta vara. Julbordet för ensamma och hemlösa är färdigt dukat.
– Jag vill inte vara med på bilden, säger Hytönen. Julbordets budskap är mycket kraftigare utan mig. Jag vill att var och en ska tänka efter och placera sig själv på den uppochnedvända plasthinken.
När bordet dukas av stoppar Petri Hytönen den genomskinliga plastpåsen med brödkanten i fickan; den blir utmärkt till frukost.