"Alla är panikslagna och trötta"
Borgåföretagaren Sapkota Sabitri följer med situationen i det gamla hemlandet. – Krafterna är slut.
BORGÅ – Väggarna skälver och skakar och bågnar, ingen vågar vistas inomhus. Det är fullt av folk på gatorna och i parkerna.
Sapkota Sabitri beskriver situationen i Nepal i sin restaurang Pokharas trygghet i Borgå centrum. Själv har företagaren bott här i tolv år, men släkten bor i byn Chitawan Nharatpur bara några timmar från Kathmandu där de kraftiga skalven började på lördagen.
Sapkota Sabitri är orolig, och befarar att situationen i landet blir svår också efter att skalven upphört.
– Barn har blivit föräldralösa, föräldrar fått funktionsnedsättning för livet, för att inte tala om den psykiska biten.
Under bar himmel
I parkerna och på gatorna råder brist på tält, mat, vatten och varma kläder. På söndagen regnade det och många sov under bar himmel.
Sushmita Ghimire har precis fått ett sms av sina kompisar som befinner sig i ett tält inte långt från Katmandu. Hon driver tillsammans med familjen restaurangen Khukuri på Runebergsgatan.
Hennes vänner har fått filtar av Röda Korset, men alla är inte så lyckligt lottade.
Till all lycka är också släktingarna oskadda. Många långa timmar gick utan livstecken, men nu vet hon att de är i trygghet.
– Det var omöjligt att få tag på någon per telefon, vi var jätteoroliga.
Familjen bakom Khukuri planerar en välgörenhetskampanj för nästa vecka, från varje sålda matportion kommer en del att skickas till Nepal. I dag kommer de att samlas på torget med stadens andra nepaleser och tända ett ljus.
– Vi vill hjälpa så mycket vi bara kan, restaurangen är en naturlig kanal för det.
Lever i ovisshet
– Skadade förs från de värst drabbade områdena förs till sjukhuset i Chitawan Nharatpur, avståndet är inte mycket längre än från Helsingfors till Borgå, säger Sapkota Sabitri.
Men platserna är begränsade och personalen knapp. Många vill heller inte befinna sig innanför de skakande sjukhusväggarna, och patienter får vård ute på gatan.
I Sabitris by har ännu ingenting rasat, men faran är ständigt överhängande.
Husen är höga och tätt byggda, många är också gamla. Historiska tempel som på grund av sitt kulturvärde fått stå kvar trots att de är i dåligt skick hotar att rasa. Sapkota Sabitri ser det som en positiv sak att det nya som byggs i stället blir stadigare.
Folk springer snabbt in för att hämta vete, ris, vatten och grönsaker, men har inte möjlighet att tillreda maten.
– Tre minuter, en timme, tre timmar: det är omöjligt att veta när det börjar skaka igen.
Människorna hjälper varandra, säger hon, men alla är panikslagna och trötta.
– Krafterna är slut.