Liten mammut haltar fram
Jörn Donners självbiografiska mastodontverk Mammuten har fått en fortsättning i fragmentariskt uppbyggda Lilla Mammuten. I boken i dagboksstil framträder en man som brottas inte bara med hög ålder och sjukdom, utan också med skapandekris och pådyvlat riksdagsuppdrag.
När Jörn Donner, 82, ser en golfklubba osäkrar han pistolen. Spela golf hör till de där stupiditeterna som pensionärer håller på med men som författaren, filmregissören och riksdagsledamoten Jörn Donner inte sysselsätter sig med. Fångar fisk och tillreder fisk, det gör han däremot gärna och ofta. Åtminstone om man får tro anteckningarna i nya boken Lilla Mammuten, försedd med undertexten Halvautentiska dagböcker från juli 2013 till februari 2015.
Det här mindre däggdjuret är ingen direkt fortsättning på omfångsrika, självbiografiska Mammuten som utkom 2013 också om den tidsmässigt lägger sig som en uppföljare. "Egentligen skriver jag bara på en enda bok. Min egen. Mig själv. Men gör inte alla det?" formulerar sig Jörn Donner i Lilla Mammuten vilket summerar upplägget precis. Boken är uppbyggd av korta dagboksanteckningar, på nedtecknade fragment ur författarens vardag med allt vad det innebär.
Dödsångest
Det är en ovanligt lågmäld Jörn Donner som skriver ner sina tankar. Men så ligger också dödsångesten – han har för tredje gången fått diagnosen cancer – och lurar under ytan boken igenom. Tankarna på sjukdomen, behandlingarna, och i ett vidare perspektiv, tankarna kring ålderdomen och ålderskrämporna är ständigt närvarande.
"En gammal man går på kajen. Han har vit skjorta och vit hatt och stavar. Han går långsamt. Är detta mitt öde?" funderar författaren. I dagboksfragmenten framträder en man som inte är rädd för att avslöja sina fel och brister, oavsett om de är fysiska eller mentala, snarare tvärtom. Jörn Donner är den som vågar säga det som ingen annan vill eller dristar sig till att yppa, och visst skymtar hans normalkaxiga jag också i Lilla Mammuten.
Oneliners
Den belästa, humoristiska, språkkunniga, världsvana och framgångsrika (hans Oscarstatyett är Finlands enda) Jörn Donner har som alltid gott om oneliners att bjuda på, fyndiga formuleringar som alla gånger står sig mot en Timo Soinis repartee. Men så är det ju nästan ett donnerskt varumärke, en del av det som förväntas, att det ska drickas sprit, sväras, chockeras och varas allmänt provokativ.
Så mycket snaskigheter hittar man visserligen inte i Lilla Mammuten, inga stora avslöjanden eller frivoliteter. Lite e-post från östkvinnor som erbjuder sex, något ord om horor och knullande här och där. Tillräckligt för att texten ska har jörndonnersk prägel. Mera plats får fotbollspappan Jörn och arbetsmyran, den skapande människan Jörn.
Riksdagsvånda
Under tidsperioden då Lilla Mammuten blir till Jörn Donner har flera bokprojekt på gång, han kommer på uppslag till ytterligare skrivarbeten och dessutom har han filmen Armi lever! under arbete. Utöver det sitter han i riksdagen där han hamnat i kölvattnet av Astrid Thors EU-kommendering. Riksdagsarbetet finner han gagnlöst, han tycker det är lönlöst att försöka påverka bland annat på grund av att "det finns folk som anser att obildning är en dygd".
Lilla Mammuten är lättläst med sina korta rader och stycken, men ändå känns 293 sidor som i det mesta laget i synnerhet som det blir rätt mycket upprepningar. Är det faktiskt intressant att veta hur gott Jörn Donner sovit eller inte sovit, vad han ätit till frukost och i synnerhet, hur tarmen fungerar från dag till dag? Bäst säger han det själv: "Dessa anteckningar tjänar heller inget vettigt ändamål, utom att notera vad jag sysslar med, eller inte sysslar med. Mest det senare."