Borgådykaren har nerver av stål
BORGÅ. Grottdykning fortsätter Patrik Grönqvist absolut med. Olyckor som den i Norge hoppas han ändå inte behöva uppleva på nytt.
Den 42-åriga brandmannen från Grännäs i Borgå blev något av kändis över en natt. Han är en av de tre som överlevde dykarolyckan i Norge i början av februari och som förgäves försökte rädda sin kompis. Han är också en av de två som nyligen tog sig ned i Plurdalens djupaste grottpassage för att lyfta upp de två döda kamraterna.
Borgåbladet har intervjuat honom anonymt både efter själva olyckan och den hemliga lyftoperationen. Nu uppträder han för första gången med namn.
– Jag har jagats av medier i både Finland och Norge, säger han nästan lite besvärat.
Hittills har han tackat nej till inviterna, inte för att han vill undanhålla information utan för att han egentligen inte vill stå i rampljuset. Även om han är en av de duktigaste grottdykarna i världen är han anspråkslös.
Å andra sidan förstår han att folk är intresserade. Korrekt information är också en viktig sak.
Sinnesnärvaro
Att Patrik Grönqvist har otrolig sinnesnärvaro är vid det här laget helt klart. Många som följt med rapporteringen kring den aktuella olyckan undrar om han har nerver av stål. Blir han någonsin rädd eller upprörd?
– Visst. Men inte när jag dyker. Då måste man hålla sig lugn, annars slutar det illa.
Han är den som vågar sig på olika äventyr förutsatt att de är väl planerade. Idrott i olika former började intressera när han var 18. Kampsporter, cykling, konditionsträning och skidåkning ligger nära hjärtat och i somras köpte han en kajak.
Han gillade inte alls idrott som barn men blev alltså som vuxen duktig på många idrottsgrenar.
– Jag tror att varje människa bär på en viss mängd energi. Spenderar man den tidigt i livet går det ofta så att man blir soffpotatis som äldre. Jag började sent och har därför ett stort energilager kvar, småler han.
Ingen kostymmänniska
Det värsta Grönqvist kan tänka sig är ett liv i kostym bakom ett skrivbord. Att exempelvis ställa sig inför publik och föreläsa tycker han inte heller om.
Något drömjobb hade han aldrig som barn. Brandmansyrket valde han först efter att han prövat på andra branscher. Han utbildade sig inom tekniska sektorn och arbetade på bland annat Ensto.
– 1999 sökte jag in till Räddningsinstitutet och på den vägen är jag.
Han jobbar på Skillnadens brandstation i Helsingfors, där bland annat alla vattendykare samlats.
– Alla brandmän är rökdykare, bara en liten del dyker i vatten.
1997 började han hobbydyka och 2005 köpte han ett slutet system som öppnade helt nya möjligheter. Grottdykningen tog över och han har tillbringat otaliga timmar i till exempel Ojamo i Lojo, ett gruvsystem som används mycket av dykare. Här finns kilometervis med tunnlar, de djupaste är cirka 200 meter.
Sliter av masken
Borgådykaren har utbildat sig i bland annat Florida, Frankrike och Mexiko och dykt i många delar av världen. Han påpekar att man blir en skicklig grottdykare endast via träning. Själv har han över tusen grottimmar bakom sig och ytterligare omkring 500 timmar vrakdykning och annat.
– Naturligtvis måste man också vara rätt typ av människa. Den som har anlag för hysteri ska inte dyka. Vi testas nog i samband med utbildningen. Utbildarna sliter masken av en, knycker regulatorn ur munnen och liknande. Den som får panik får åka hem.
Han säger att de här testerna naturligtvis görs i trygga miljöer.
– Dykarna testas på riktigt när någonting oförutsett händer i verkligheten, som nu i Norge.
De finländska grottdykarna har väldigt gott anseende. Grönqvist antar att det bland annat beror på de extrema förhållandena i Finland.
– Här är vattnet 4 grader i tunnlarna, ibland är det nolltemperatur på vissa ställen. I Frankrike är vattnet 14 grader varmt.
Han tror också att den finländska mentaliteten lämpar sig för den här sortens aktiviteter.
– Vi pratar inte så mycket utan agerar.
Som i rymden
Själv gillar han tystheten och lugnet i vattnet och påpekar att dykaren är tyngdlös, som i rymden.
Norgeolyckan har inte rubbat Grönqvists liv. Han vet att han inte hade kunnat förutse eller förhindra det som hände, men nog grämer han sig fortfarande över att han inte lyckades få upp sin kompis.
– Varje dykare planerar och ansvarar för sitt eget dyk även om alla givetvis hjälper varandra vid behov så gott de kan.
Frågan om varför det gick illa för de två finländska dykarna vill han inte kommentera. Kanske något framkommer i samband med obduktionen.
När vi undrar om olyckan spökar i drömmarna svarar han nja.
– Jag har drömt om den ibland, men någon trauma har den inte förorsakat.
Den hemliga operationen var hård och sorglig, men också intressant och lyckad.
– Teamet bestod av toppindivider som gjorde väldigt bra ifrån sig. Vi svetsades ihop för livet.
Ny resa
För tillfället planerar han en dykningsresa till Spanien och Frankrike tillsammans med en del av dem som var med i Norge.
– Egentligen hade vi tänkt slå engelsmännens världsrekord i världens längsta grotta Pozo Azul, men då borde vi övernatta två nätter i torrgrottor. Det är betydligt trevligare att sova i en säng. Att pressa gränserna just nu är kanske inte heller så klokt.
Dagens rekord är 11 kilometer men Grönqvist säger att han har för avsikt att dyka till 8-9 kilometer.
Familjen har ingenting emot att han fortsätter med grottdykningen.
– Min fru Pia vet vad dykning är eftersom hon tidigare sysslat med samma hobby. Vi har också dykt tillsammans.
Norska grottan öppnats
Plurdalens grotta i Norge har öppnats igen och det anser han vara rätt och riktigt.
– Man stänger ju inte heller vägar trots att folk dagligen omkommer i trafikolyckor.
Läs Grönqvists berättelse om det hemliga uppdraget i en separat artikel på webben och i papperstidningen.