Mai och Siiri nosar rätt på möglet

Snart två år gamla Mai är så ivrig att hela den tjugo kilo tunga kroppen darrar när matte Irina Rytkönen kommenderat den i beredskap. Hunden har sitt arbetshalsband på sig, och den vet vad som förväntas.
– Undersök, befaller Rytkönen, och hunden flyger upp och i väg.
Den avverkar snabbt golvlisterna i rummet och låter sedan nosen stiga högre upp. Den nosar sig över alla väggar och dörrar, och sträcker sig så högt upp den når. Efter en stund är den klar – här finns ingenting att rapportera. Då får ett år äldre Siiri öva. Dess ägare Sari Hertell skickar i väg den och hunden undersöker badrummet extra noga, men kommer till samma slutsats som sin hundkompis.
Efter att båda hundarna nosat sig igenom bostaden placerar Hertell en burk med en möglig pinne i en garderob. När Rytkönen släpper loss Mai blir hunden alldeles till sig, gnäller och skrapar på dörren innan den lägger sig ner.
– Den ska lägga sig när den hittar mögel, konstaterar Rytkönen och berömmer hunden.
Malinoisen Mai och schäfern Siiri är blivande mögelhundar. Tillsammans med sina mattar skolas de vid Mellersta Österbottens utbildningskoncern i enheten i Kannus. Skolningen tar ett år och fyra månader.
Kursen är den andra som ordnas i Finland. Tidigare har det inte funnits någon officiell skolning för mögelhundar, men det finns hundar som skolats på privat initiativ.
– Mögel i hus blir ett allt större problem hela tiden, konstaterar Rytkönen som själv jobbat inom byggnadsbranschen i tjugo år.
Just nu finslipar de blivande mögelhundsekipagen sina kunskaper och tränar där det finns möjlighet.
Vuxenutbildning
De tretton kursdeltagarna är alla vuxna som vidareutbildar sig.
– Det tar tid att träna upp en mögelhund så att den är pålitlig. Det är en massa man behöver kunna, både hunden och hundföraren, konstaterar Rytkönen.
hundarna tränas att känna igen lukten av de tjugo mest vanliga mögelarterna och dessutom några svampar. Förutom att känna igen lukten av mögel behöver hundarna lära sig gå i trappor, på olika underlag, klättra upp på bord och pallar – och låta bli att krafsa på väggar och dörrar. Studierna genomförs som närstudier en vecka varje månad, däremellan tränar man på egen hand hemma.
Hunden måste vilja jobba för att den ska kunna bli bra.
– Det har egentligen ingen betydelse vilken ras en mögelhund är, huvudsaken är att den är initiativrik och ganska modig. Den ska också ha ett bra väderkorn och en vilja att använda nosen.
De raser som används av polisen och gränsbevakningen – främst schäfer, men också belgisk vallhund malinois, engelsk springer spaniel och labrador – är brukshundar som lämpar sig bra också som mögelhundar. Mai har att brås på. Både hundens far och två bröder är polishundar. Siiris släktingar arbetar för tullen.
En hund har betydligt bättre luktsinne än en människa. Det beror till största delen på att hunden kan skilja olika lukter och dofter från varandra, något som är svårt för människan.
– Man kan känna att det luktar något men inte urskilja vad som egentligen luktar, säger Rytkönen.
Stort ansvar
Förutom hur man tränar sin hund till att leta efter mögel läser kursdeltagarna en del byggnadsteknik, juridik och mikrobiologi. Det behövs när man sedan besöker hus där det kan finnas mögel.
– Vi borde egentligen läsa psykologi också. Om hunden hittar spår av mögel i ett hus som är till salu kan det behövas lite diplomati, säger Rytkönen.
Rytkönen använder kommandot undersök, inte sök när hon vill att Mai ska börja jobba. Det är för att hon vill signalera för den presumtiva kunden att hunden inte utgår från att det finns mögel i huset.
Ungefär hundra hundägare sökte till den kurs Rytkönen och Hertell går. Hälften av dem kom på inträdesprov. Mai var endast ett år gammal då, men övertygade utbildarna genast. För att bli antagen till kursen krävs att man har en hund som lämpar sig för uppgifter och att man kan handskas med sin hund. 
Ekipagen är färdigt utbildade i vår förutsatt att de klarar slutprovet som är i februari. Då nivåtestas hundarna. Sedan kan de börja jobba.
– Skolan ordnar nivåtester för kursdeltagarnas hundar. Nu håller man på att jobba för att det ska finnas ett certifikat för mögelhundsförare som skulle vara lika för alla, säger Rytkönen.
Irina Rytkönen och Sari Hertell jobbar båda deltid medan utbildningen pågår.
– Jag hoppas kunna börja jobba också med det här efter examen, säger Rytkönen.
Med bara en hund blir det i liten skala. Det ska hon råda bot på - redan i höst får hon hem sin följande blivande mögelhund, en tikvalp. Av samma ras som Mai, förstås. Sari Hertell planerar även hon för hundköp. Också hon är rastrogen, och liksom när hon skaffade Siiri tänker hon sig nu en halvvuxen hund att börja skola.