Göran Lindbloms Nash 328 ska snart rulla igen.

Bra karl reder sig själv

När Göran Lindblom depressionsåret 1991 blev arbetslös var det enligt honom det bästa som kunde hända.

Som utbildad maskintekniker, eller bysmed som han själv kallar det, hade han då arbetat länge som försäljare av hårdmetaller och kunde metallbranschen utan och innan.

– Jag grundade omedelbart efter uppsägningen ett eget företag och fortsatte att arbeta med verktyg och specialtillbehör för metallindustrin. Fram för allt fick jag mera tid över för min hobby att renovera gamla bilar.

Kärlek direkt

Ögonstenen är en Nash 328, årsmodell 1928, som han redan 1965 råkade se på en granngård till föräldrahemmet i Ekenäs.

Det blev så att säga kärlek vid första ögonkastet, trots att bilen var utan tak och illa åtgången efter att grannpojkarna haft den som skogsbil.

– Köp skiten, den är ju rutten, sa grannen då jag på nytt kom till Ekenäs ett par veckor senare. Jag gjorde omedelbart upp köpebrevet så att inte han skulle hinna ändra sig.

Ett par decennier senare träffade Lindblom igen säljaren som förbannade sig själv för att han hade sålt bort bilen

– Men en tröst hade affären gett honom. Det var den enda bil han inte gjort förlust på, skrattar Lindblom.

Studentkörning drivkraft

Det har gått 48 år sedan affären och bilen är nu äntligen fem före körfärdig.

– Det har gått åt tusentals arbetstimmar vid sidan av att jag byggt hus, arbetat fulla dagar, renoverat en Volvo Amazon och en Opel Kadett och även försökt leva ett normalt familjeliv.

En drivande kraft i renoveringsarbetet av den amerikanska skönheten har den senaste tiden varit det äldsta barnbarnet som ska bli student om ett år.

– Jag har lovat honom att senast då ska vi köra med bilen. Men om allt går vägen blir det premiär redan den här sommaren, säger Lindblom.
Striptease

Men då jag besöker garaget i Nickby är Nashen ännu ganska strippad. Sätena, golvet samt motorhuvarna är borttagna. Förvåningen är stor då jag ser att ramen är gjord av trä.

– Så byggde man bilar tidigare. Men det var verkligen duktiga yrkesmän den tiden och plåtarbetena runt trästommen är förstklassiga. Det tog mig tre år bara att bygga om ramen, säger Lindblom.

Ett detaljproblem i renoveringsarbetet var att dörrhandtagen gjorda av tunn plåt var illa medfarna. Till all lycka var ett av dem i originalskick så att en plåtsmed i Kyrkslätt kunde replikera dem, inklusive det präglade mönstret.

– Enbart den här operationen kostade en bra slant eftersom de behövliga verktygen måste tillverkas separat. Om någon behöver dörrhandtag till en Nash finns det nu färdiga verktyg, också för de inre handtagen och fönstervevarna, tipsar Lindblom.

Spricka i motorn

Det stora frågetecknet i renoveringsprojektet är nu den sexcylindriga motorn, som utvecklar ungefär 45 hästkrafter och har en cylindervolym på drygt tre liter. Cylinderblocket har nämligen fått en spricka som Lindblom svetsat men inte ännu testat i praktiken.

– Det stora problemet är att sprickan ligger rakt under en topplocksbult. Faran är att bulten på nytt blir lös om sprickan vidgas. Då är motorn oanvändbar.

Därför har Lindblom på en marknad för gamla bildelar köpt ett extra motorblock som borde ha varit identiskt med originalet.

– Men det visade sig att den hade 10 millimeter längre slaglängd, fast allt annat stämde överens. Det är i alla fall ett problem man kan komma över med lite mekaniskt arbete, säger han.

Heimlaga lager

Ett större problem var att det extra motorblocket saknade glidlager för vevaxeln. Därför har Lindblom nu hittat på ett sätt att själv bygga lagren, som är hopsatta av två halvrunda delar som får en metallbeläggning på insidan.

Beläggningen görs så att man monterar ihop de två delarna, lägger in en tapp som nästan fyller utrymmet och häller smält metall i det tomma utrymme som återstår.

Lindbloms innovation är att han har byggt en ställning för en roterande stång utrustad med ett skärande bett. Stångens höjd är anpassad för motorblocket och den roteras av en elmotor. För att köra bettet genom hålet har Lindblom byggt en manuellt driven skruv.

– Bettet avlägsnar den extra metallen så att hålet blir helt slätt och av exakt rätt storlek för vevaxeln. Med hjälp av en ställskruv kan bettets höjd justeras med en noggrannhet av några bråkdelar av en millimeter. Det här är nog något som inte många sysslar med i världen. Hoppas att jag också kan hjälpa andra Nash-ägare med motsvarande problem, säger han.