Bågskyttar njöt i Kokonbacken

Janne Sumusalo från arrangörsföreningen Ramses var en aning besviken över att deltagarantalet stannade på anspråkslösa 27 skyttar, men trodde att det klena intresset berodde på den sena tidpunkten.
- Någon större rusning blev det tyvärr inte, men faktum är att deltagarantalet till FM-tävlingar av den här typen brukar ligga mellan tjugofem och femtio skyttar, säger Sumusalo.
Vad själva arrangemangen beträffar så kan både Sumusalo och hans assistenter vara mer än nöjda. Bandragningen på Kokonbackens sluttningar var lyckad och fick beröm från samtliga deltagare.
– Skyttarna tyckte att banan var både utmanande och svår men samtidigt också trevlig och smidigt uppbyggd, berättar klubbordföranden om responsen efter tävlingarna.
I tävlingarna handlade det alltså om finska mästerskap i bowhunting 3D, det vill säga jaktbågskytte mot tredimensionella djurfigurer. Det fanns sammanlagt 14 tredimensionella djurfigurer uppställda i Kokonbacken och deltagarna rundade banan i två omgångar (sammanlagt 28 skott).
- I den här tävlingsformen (hunting round) får deltagarna endast använda en pil per figur, berättar Sumusalo.
- Figurerna är indelade i fyra olika klasser beroende på storlek och skjutavstånden varierar beroende på djurfigurernas storlek. Mot de minsta djuren som exempelvis änder kan avståndet vara futtiga nio meter medan avståndet till de största figurerna (exempelvis björn) kan vara ända upp till femtiofyra meter.
Utöver djurfigurerna skiljer sig jaktbågskytte från normalt bågskytte på den punkten att avstånden till målen är obekanta för deltagarna. Det, och det faktum att skyttarna tvingas sikta både uppåt och nedåt, är den kanske största utmaningen för skyttarna.
Jari Särkilampi från Ramses berättar att han har sysslat med bågskytte i 37 års tid. Under årens lopp har han skördat framgångar på FM-nivå främst i just terrängbågskytte av den här typen.
– För mig är bågskyttet mera än livsstil och ett sätt att pröva mina egna gränser. Jag tar inte det här så värst på allvar trots att det är fråga om FM-tävling - och jag tror att så gott som alla andra deltagare har i stort sett samma inställning. Huvudsaken är att man har roligt, säger Särkilampi.
Efter att ha spatserat ett varv runt tävlingsbanan tillsammans med en kvartett bestående av Jari Särkilampi, Pasi Ahjokivi, Timo Rantanen och veteranen Olli Virola får man snabbt en uppfattning om vad det hela går ut på och vad det är som gör grenen så utmanande.
Visserligen träffar "min" kvartett merparten av figurerna, men en och annan totalmiss antecknas också i protokollet.
- Det är a och o att kunna beräkna avståndet till målet. Visserligen är det en utmaning att kunna sikta brant uppåt eller neråt, men det viktigaste är ändå att kunna bedöma avståndet till djurfigurerna, säger Särkilampi.
Hemmaskytten Särkilampi, som tävlade i allmän klass med så kallad recurvebåge (olympisk båge) inledde starkt men det var ändå Tapanilan Erä representerande Timo Rantanen som drog det längsta strået i klassen. Rantanen tog guld med 386 poäng mot 310 poäng för Särkilampi på andra plats.