Vem tävlar ren?

En efter en dalar sprinterstjärnorna ner från skyarna och landar hårt. Karriärer är över. Rekordnoteringar raderas ur historieböckerna och medaljer återlämnas. Juniorer river ner affischer från väggarna. Sprinteridolerna visade sig vara falska.

Ben Johnson, Veronica Campbell-Brown, Justin Gatlin och Marion Jones. Listan på befläckade toppnamn kan lätt göras längre. Nu får också Tyson Gay och OS-guldmedaljörerna Sherone Simpson och Asafa Powell ställa sig i skamhörnan. Två av de fyra snabbaste männen genom tiderna hade inte rent mjöl i påsen.

På söndag briserade bomberna. Fem jamaicanska idrottare, varav två OS-guldmedaljörer hade testat positivt för doping. Bara timmar tidigare hade Tyson Gay meddelat att han inte utmanar Usain Bolt i VM i Moskva. Agenten Paul Doyle bekräftade att Asafa Powell testat positivt.

Men han hade inte använt preparaten med flit.

– Jag har aldrig medvetet tagit några substanser som bryter mot reglerna. Jag är inte nu – och har aldrig varit – en fuskare, säger Powell i ett brev på Twitter.

En bekant visa. Powell försöker desperat skrubba bort fuskarstämpeln. Precis som rekordcyklisten Lance Armstrong i fjol.

Tyson Gay tog inte till undanflykter. Han försökte inte ljuga eller skylla ifrån sig.

– Jag har ingen historia om sabotage. Jag har inga lögner. Jag har ingenting att säga som skulle få det att se ut som ett misstag. Jag vet exakt vad som hänt.

Tyson Gay föll tyngst av alla. För några år sedan var Gay ett av ansiktena i antidopningsbyrån Usadas kampanj "My Vicotory". Han lovade och bedyrade att tävla rent och aldrig använda dopingmedel.

– Jag tävlar ren eftersom jag på allvar tror på ärlighet, sa Gay samtidigt som näsan växte några centimetrar.

Nu riktas idrottsvärldens blickar mot blixtsnabba supermannen Usain Bolt. När ska han lämna in ett positivt dopingprov?

Så borde det inte vara.

Idrottsvärlden har vänts upp och ner. Man har slutat att fundera på vem som dopat sig. Man funderar i stället på vem som verkligen är ren.