Höna och ägg utmed spåret

Det har talats om pendeltåg till Nickby ända sedan den dagliga persontrafiken på Kervo–Borgåbanan lades ner för 35 år sedan, med den sista, omoderna rälsbussen.

Nu tar kommunstyrelsen i Sibbo (ÖN 14.1) tag i idén igen. Utgångsläget är, på gott och ont, nu ett annat än de tidigare gångerna.

Sibbo är nu, sedan 2012, med i regiontrafiken HRT, som handlägger pendling och resande som en helhet av tåg, bussar, metro och spårvagn i sju kommuner i hela metropolområdet. Förr var önskan om ett Nickbytåg mera en sak mellan kommunen och VR.

Å andra sidan är samhällssatsningar på järnväg inte särdeles troliga just nu, åtminstone inte under den mycket affärsorienterade trafikministern Anne Berner (C), som närmast vill se delar av tågtrafiken privatiserad först.

Järnvägen är visserligen historiskt det blodomlopp kring vilket landet, och framför allt Storhelsingfors, vuxit fram. Men det finns också en hel del att göra.

Tågtrafikens nyckeltal är i dag usla. Kauppalehti (13.1) visar att två tredjedelar av VR:s tågsäten runtom i landet rullar fram och tillbaka tomma – en kabinfaktor som till exempel inget trovärdigt flygbolag kunde leva på.

Under dagens politiska stjärnor vore framtidsscenariot för Sibbo kommun i så fall att se vilka privata intressen och samhällsinnovatörer som skulle vara intresserade av att bygga en järnvägsdriven "tågstad" i det centrala Sibbo.

Riksdagar och regeringar kommer och går, och landskapsplaner består. Säkert kommer staten att någon gång i framtiden åter investera i lokal samhällsteknik och infrastruktur, som järnväg, för att locka människor att flytta till ett Sibbo med smidiga tåg in mot metropolen.

Vill det sig illa blir det möjligen höghastighetsbanor som den planerade Hepi in från Sankt Petersburg, som knappast gynnar östnyländska pendlare.

Sibbo skulle nu behöva en tydligare strategi om vad som är höna och vad som är ägg ifråga om tåg och tillväxt. Dagens "bygger vi ut våra byar, så får vi kanske tåg", får hela pendeltåget att låta som ett självändamål.