Myller kring tavlorna
Borgå öppnar hus för konst och kultur – men det myllrande livet uteblir.
Vid ett seminarium kring Borgåkonstnärerna Åke och Karin Hellman (ÖN 19.9) saknade arrangörerna ett konstmuseum i Borgå.
Staden sägs ha flera tusen konstverk i lager; exakt var är inte offentligt för att mycket av konsten är så värdefull.
En seminariedag med skimrande Hellmankonst ger en bild av all bildkonst som fötts och frodats i Östnyland. Kring det säger många sig sakna ett konstmuseum i staden.
Då är den nya Konstfabriken bara tre år gammal. Den blev å andra sidan snabbt mera ett konferenscentrum med biograf. Andra kulturhus står med underbeläggning, som Grand eller vår bildningshistorias stora, övergivna snäckskal, WSOY-kvarteret.
Väggar saknar vi inte; däremot delaktighet, myller och vision. En kommunal kulturbyråkrati verkar inte så lätt hitta gemensam glöd med konstnärerna, numera ofta "business managers inom den kreativa branschen".
Vi inordnar numera kulturen under turismen. Så ska det inte vara. Kulturen i Borgå ska vara till för oss själva, och först i andra hand för turisterna och deras pengar. Inte heller Gamla stan i Borgå står där för japanernas skull, utan för vår egen skull.
En annan sak är sedan att kulturen gör ringar på vattnet för våra lokala geschäft. En miljon euro ger fyra jobb i en verkstad men elva kring ett kulturevenemang, visar studier.
Ta vår goda konstfostran till nya åldrar. Gör "museet" till en början till en verksamhet, inte till en byggnad. Dagens konstmuseum ska inte vara platsen där de medelålders defilerar förbi tavlor som förbi en anhörigs kista – utan ett modernt koncept som andligen är både livets kök, vardagsrum och trampolin, för alla.
– – –