Dialog mellan tradition och fantasi
Konstnärsparet Åke och Karin Hellman har lämnat ett ovärderligt arv till dagens och framtidens kulturutövare i Borgå. I söndags hyllades paret Hellman med ett jubileumsseminarium som fyllde så gott som varje sittplats i Grands festsal.
BORGÅ "Jag har ingen fantasi", ska bildkonstnären och professorn Åke Hellman ha sagt vid flera tillfällen. Och menat att denna fantasilöshet också syntes i den omfattande produktionen som innehöll porträttmålningar, landskap, stilleben och naketstudier.
Konsthistorikern och –kritikern Erik Kruskopf dementerade den här åsikten å det bestämdaste och visade under sin föreläsning i söndags att det i Hellmans målningar tvärtom pågår en ständig dialog mellan tradition och fantasi. Inte sällan finner betraktaren något överraskande element i målningarna, en udda fond, ett avvikande föremål eller konstnären själv i någon posé.
Enligt Kruskopf ger många av Hellmans verk upphov till en rad frågor som tvingar betraktaren till eftertanke. Varför sitter det en sparv på bordduken i målningen Matgästen, varför står det en till synes levande kvinna på en piedestal i en skulpturpark i verket Slickepinnen, finns det fler rum än bara ett i Vintervenus?
Tolkningsmöjligheterna är oändliga, menar Kruskopf. Gåtfullheten som går igen i Hellmans arbeten ger dem ett mervärde som sträcker sig utöver det estetiska.
Viktig insats
Kruskopfs föreläsning om Åke Hellmans konstnärskap var en i raden av föreläsningar som jubileumsseminariet bjöd på. Tillställningen som ordnades för att fira Åke Hellmans och hans hustru lärarinnan och bildkonstnären Karin Hellmans 100-årsdagar, gav en inblick i konstnärernas liv och beskrev en unik tid i stadens kulturhistoria då stadens första inofficiella konstnärsförening grundades och umgänget konstnärer emellan var intensivt.
Seminariet som var öppet för alla lockade en stor publik och på plats fanns också Åke Hellman som i juli firade sin bemärkelsedag. Karin Hellman som också hade fyllt 100 år i juli dog år 2004.
Stadsfullmäktiges ordförande Mikaela Nylander framförde stadens hälsning till jubilaren och uttryckte tacksamhet till dem som år 1945 utnämnde Åke Hellman till Borgå lyceums teckningslärare. Utan denna tjänst hade Åke och Karin Hellman kanske bosatt sig någon annanstans.
Nylander påpekade att paret Hellmans insats för att göra Borgå till den betydande kulturstad den är i dag, inte kan förnekas. De var bägge oerhört produktiva och det intensiva umgänget med stadens övriga konstnärer gjorde att kulturlivet blomstrade och att också beslutsfattarna började förstå värdet däri.
Arkitekt Karl Johan Hellmans bildberättelse från slutet av 1940-talet till 1970-talets början bjöd på en spännande inblick i den Hellmanska familjens liv. Publiken fick ta del av ett stort urval bilder som varvades med Karl Johan Hellmans barndomsminnen, anekdoter och berättelser om föräldrarnas umgänge med flera Borgåkonstnärer vars minnen ännu i dag lever kvar trots att personerna själva gått ur tiden för länge sedan.
Hit hör namn som Stig Fredriksson, Sigrid Schauman, Ragnar Ekelund, Karin Allardt Ekelund och Lennart Segerstråle.
Goda minnen
Till en början bodde familjen Hellman i Borgå centrum, i det så kallade Elantohuset där vardagsrummet i den lilla lägenheten fick tjäna som föräldrarnas sovrum och ateljé. Här målade Åke Hellman ett antal porträtt av romer, en folkgrupp som fascinerade och intresserade honom. Karl Johan Hellman berättade hur han och systern Åsa Hellman retades i skolan för detta. På den tiden ansågs det nämligen inte lämpligt att umgås med romer.
Karl Johan Hellman berättade också om andra gäster i hemmet, i huvudsak bildkonstnärer, författare, skulptörer och musiker som gärna och spontant tittade in hos Hellmans där besökarna alltid blev vänligt bemötta och bjudna på kaffe. Leena Linnovaara som satt i publiken berättade efter Hellmans föreläsning om sitt första möte med Åke och Karin Hellman.
– Vi gifte oss med Juhani år 1959 och Åke och Karin Hellman var de första som bjöd in oss till sitt hem. De var väldigt gästvänliga vilket kändes betryggande och viktigt eftersom jag kom från Helsingfors och var helt ny i staden. Det är ett möte jag alltid kommer att minnas.
På det här svarade Karl Johan Hellman att hans mamma var ett geni på sociala relationer och mycket empatisk. Hon förstod att en liten gest kunde ha en stor inverkan.