Om bristen på omdöme

Sannfinländske riksdagsledamoten Teuvo Hakkarainen ser för tillfället de sociala medierna som sin största fiende. En annan kunde kanske tro att det är Hakkarainens brist på omdöme, som är hans stora stötesten.På torsdagen dök han upp i rubrikerna igen, efter att nöjesbladet Seiska visste berätta att Hakkarainen den här gången sett sig tvungen, att i berusat tillstånd, sända bilder på sina ädlare delar till en ensamstående mamma, eller tidigare flamma, om man så vill.
Nu hävdar Hakkarainen att han har blivit utnyttjad och vilseledd av de alltid lika opålitliga sociala medierna. Dessutom har man på det mest otrevliga sätt dragit nytta av att han vid tillfället var påverkad av alkohol.
Han inser att han har sig själv att skylla, men konstaterar i nästa andetag att han är en helt annan person när han är nykter. Frågan som osökt inställer sig är, hurdå annorlunda? På vilket vis är det bättre att Hakkarainen uttalar sig om sakernas ordning när han är nykter?
Teuvo Hakkarainen har en lång omvänd meritlista. Han har legat i som en rem för att hinna uttala sig i nedvärderande ordalag om negergubbar (ordvalet är hans), muslimer, judar och sexuella minoriteter. Han har talat för snabbutvisning av alla så kallade turister som står vid den finska gränsen och bankar på, i hopp om uppehållstillstånd.
Om Teuvo Hakkarainen nöjde sig med att fälla sina rasistiska kommentarer på det lokala vattenhålet i Viitasaari där han föddes för 54 år sedan, skulle antagligen någon småningom tröttna på att lyssna, och söka sig annat sällskap, medan några skulle nicka instämmande och tycka att så talar en riktig karl.
Problemet är att Hakkarainen sitter i riksdagen för att bevaka det finländska folkets intressen. Som sådan borde han vid det här laget ha lärt sig att inte ge utlopp för alla sina innersta tankar.
Därför har det inte så stor betydelse när Hakkarainen ber folket att i det här fallet bortse från att han är riksdagsledamot.
Det borde han ha tänkt på innan han tryckte på sänd.