Med plattan i högsta hugg

Paddan är bättre än läxboken!

I mars skrev Borgåbladet ett reportage om Gumbostrands skola som tagit i bruk pekplattan som ett hjälpmedel för undervisning och inlärning. Hem och skola-föreningen ordnade så att skolan i februari fick tio stycken plattor och eleverna var mycket förtjusta.

Jag tycker att det gärna kunde finnas skolböcker och annat material på paddan så att man slapp släpa på skolböcker, uttryckte en elev i femte klass. Eleverna som intervjuades i artikeln uppgav att de också hemma använde plattor, främst för rekreation som spel och pussel och för att göra sina egna filmer.

En motivering till varför skolan i Gumbostrand valde att satsa på plattan som hjälpmedel i undervisningen var att skolans Hem och skola-styrelse vill bidra till att förbereda barnen för deras fullvuxna liv. Primus motor bakom införskaffningen av plattorna till skolan var styrelsemedlemmen Kristian Roos:

Barnen kommer att behöva kunskaper i IKT, alltså informations- och kommunikationsteknologi, i arbetslivet. De kommer att behöva färdigheter i att skapa eget material.

Gumbostrands skola är naturligtvis inte den enda skolan som använder plattan i undervisningen, plattan används allt flitigare allt lägre ner i klasserna. Det trots att ingen med säkerhet vet hur kroppen påverkas av strålningen.

Docent Dariusz Leszczynski, intervjuad för tidningen Västra Nyland (5.10) säger:

Ingen vet. Och det är ett stort problem.

Leszczynski har i sin egen forskning stött på oroväckande resultat, proteinceller i celler förändras när man utsätter dem för elektromagnetisk strålning. DNA-strängarna kan ta skada, vilket leder till mutationer.

I klarspråk: tumörer. (VN 5.10)

Skolan kan inte bromsa tiden, skolan måste så gott det går, spegla den vardag som är verklighet utanför skolklassen. Teknik är ofta det som delar då man delar upp i de som hänger med och de som hjälplöst är ute. Att försöka utnyttja den teknik som finns att tillgå är ett sätt för skolan att försöka hänga med.

Men, skolan får inte hänga med på felaktiga grunder. I artikeln i Bbl säger Kristian Roos:

"Den största fördelen är den direkta responsen på det man gör, i stället för att skriva på papper som rättas av läraren och kanske returneras till eleven först flera dagar senare.

Är det den vägen vi vill välja?

För att vända på det hela, finns det inte mycket att lära sig i det faktum att man ibland måste vänta för att få något? Går inte något förlorat i det moment där läraren tillsammans går genom både det som är fel och det som är korrekt?

Vasa lärarförening sammanställer en historik för att fira sitt 40-årsjubileum och undertecknad fick frågan om jag önskar att barn ska undervisas via plattan i framtiden.

Nej, det vill jag inte. Plattan får gärna finnas som ett komplement i undervisningen, gärna i marginalen, men jag vill att barnet lär sig skriva för hand.

Jag vill att barnet, via ilska och frustration då det inte genast lyckas, lär sig skriva med pennan i hand. Just för att det inte går så lätt, att det inte är så lätt att radera, hoppas jag att barnet ska ha en möjlighet att hinna tänka efter.

Vad är det han lär sig? Vad är det han vill säga?