Skrämseltaktik ingen god idé

En ny grej är det inte - att skrämma människor till önskat resultat. Folk är ju lättlurade. Alltid är det inte ens fråga om att direkt lura - man kan berätta en del av sanningen och koppla ihop den med egna spekulationer och vips, människor räknar ihop två och två och drar sina egna slutsatser som sedan präglar beteendet.
Det här med att Finland befinner sig på ruinens brant, eller åtminstone nästan, hör vi ju med jämna mellanrum. Nyligen informerade exempelvis näringsminister Jan Vapaavuori (Saml) finländarna om att landet riskerar förlora AAA-klassificeringen. Enligt ministern har risken aldrig varit så stor som nu. Så spara, spara, spara! Annars barkar det år fanders.
Följande dag gav kreditvärderande institutet Standard & Poor´s Finland bästa möjliga betyg för statens kredit. Institutet konstaterar att utsikterna var negativa ännu för ett halvår sedan men nu anses klassificeringsutsikterna stabila. Långfristiga lån får betyget AAA och kortfristiga A-1.
Förtroendet för Finlands ekonomi är alltså gott. Men det visste av allt att döma inte Vapaavuori. Eller gjorde han det? Handlade det helt enkelt om skrämseltaktik?
Sannolikt ja. Regeringen vill att kommuner och medborgare ska förstå att stora reformer behövs. Både kommunreformen och social- och hälsovårdsreformen väcker kritik och frågan är om någondera kan ros i hamn inom en snar framtid. Den ena ministern efter den andra stiger fram i rampljuset och tar på sig en allvarsam min - nu måste vi verkligen agera. På riktigt. I snabb takt. Utan att gnälla.
Samma trend sprider sig i kommunerna. Vi måste höja skatterna, befolkningen åldras i rask takt och kostar en massa pengar, strukturella reformer är nödvändiga, annars klarar vi oss inte.
En del kommuner permitterar personalen och tror att de löser problemen den vägen.
Pessimismen sprider sig bland invånarna, som inte längre vågar konsumera som förr. Företagen får det svårt. De måste sparka folk och kanske sätta lapp på luckan.
Sedan kommer bland annat en talman vid namn Eero Heinäluoma (SDP) och säger att nu får det vara slut på deppandet. SÅ dåligt går det inte för Finland Ab.
Han har rätt. Naturligtvis måste man se över strukturer på de flesta håll, men man måste inte göra det med stora rynkor i pannan och mungiporna vända nedåt. Man behöver inte sprida dysterhet och rädsla var man än går även om tiderna är besvärliga på många sätt.
Färsk sysselsättningsstatistik visar att speciellt allt fler unga går utan jobb. På ett år har arbetslöshetsprocenten stigit i höjderna. Här borde staten verkligen sätta ned foten och ta till positiva, sysselsättande åtgärder och stödpaket. Bryts den här negativa trenden inte uppstår riktigt stora framtida kostnader.
Så långt som framgångsrika Supercell behöver stat, kommuner och alla företag kanske inte gå. Hos Supercell belönas man nämligen med champagne om man misslyckas.
Men hallå - hur skulle det vara med lite positivt tänkande och tamejfanmentalitet? Nog ska vi klara det här! Tvärbromsningar har aldrig varit ett framgångsrecept förr heller. Med skrämseltaktik åstadkommer man bara osäkerhet och onödig panik.