Diabetikern som en trafikfara

Till läkarens skyldigheter hör att övervaka körhälsan. För att läkaren ska ha någonting att luta sig tillbaka mot när bedömningen görs har Social-och hälsovårdsministeriet utfärdat nya direktiv i juni. De har setts över med tanke på en hel rad olika sjukdomar och tillstånd som påverkar förarens hälsa, och som i förlängningen kan påverka trafiksäkerheten. Ministeriet fäster uppmärksamhet vid den ständigt ökande trafikmängden och vid att gruppen ålderstigna bilförare blir allt större.

Så långt, inga problem. Det borde ligga i allas intresse att bara nyktra, utvilade och friska förare sätter sig vid ratten.

Frågan är om man på det här sättet når målet. De nya direktiven väcker stor oro i diabetikerkretsar. Om privatbilisten i samband med hälsokontrollen blir fast för att under det senaste året ha råkat ut för två allvarliga blodsockerfall, det vill säga hypoglykemi, ska läkaren ge sin patient ett tillfälligt körförbud. Läkaren behöver inte anmäla om förbudet till polisen i det skedet.

Förbudet kan hävas om diabetikern inte under de kommande sex månaderna råkat ut för återfall. Om ännu ett allvarligt blodsockerfall inträffar, måste läkaren göra en anmälan till polisen.

Problematiskt blir det för den enskilda diabetikern som åtminstone någon gång drabbas av allvarliga blodsockerfall. Orsakerna till det låga sockervärdet kan vara flera; man har felbedömt situationen och injicerat för mycket insulin i förhållande till antalet kolhydrater i maten, portionen innehåller mera fett än man hade räknat med, eller också inverkar träningspasset. Det här är något som snart sagt varje diabetiker råkar ut för.

Därför är blodsockermätaren bra att ha. Den talar sitt tydliga språk och berättar för diabetikern om han eller hon utan dröjsmål ska äta någonting sockerhaltigt, eller om blodsockret tvärtom kommit åt att skjuta i höjden.

Alla mätresultat lagras, vilket med tanke på diabetikerns hälsa är enbart positivt, för på det sättet får ju läkaren värdefull information om sockerbalansen och om insulindoserna är de rätta.

Men mätaren avslöjar obönhörligen också blodsockerfallen, vilket nu har lett till att vissa utsatta diabetiker vill göra vad de kan för att undvika läkarbesöken. Att hålla sig med två blodsockermätare, för att kunna visa upp enbart acceptabla värden på mottagningen, är ett alternativ, om än ett dyrt sådant. Liksom att mäta blodsockret bara då man är säker på att värdet inte är för lågt.

Dessutom varierar det stort hur ofta diabetikern mäter sitt blodsocker. En del gör det sporadiskt, andra flera gånger om dagen. Är det då okej att straffa den som är mån om att hålla blodsockerbalansen i schack med ett eventuellt körförbud? Eller leder det i stället till att allt fler diabetiker låter bli att visa upp statistiken på läkarmottagningen, eftersom det inte är ett måste att göra så?

För det första var det knappast avsikten bakom reformen. För det andra, kan det få allvarliga konsekvenser för den enskilda diabetikerns hälsa. För det tredje kan det leda till att kostnaderna för en av våra folksjukdomar, ytterligare skjuter i höjden. Och för det fjärde hindrar det inte att en diabetiker först för läkaren bakom ljuset och därefter sätter sig bakom ratten.