En helt ny dag

Visst känns det bra att vår presskollega Helsingin Sanomat i tider av påhopp och turbulens har stått för sin nordiska och prosvenska linje. När svenskspråkiga journalistkolleger mordhotades – visserligen troligen av en ensam, störd människa – ställde tidningen upp och gjorde en helsida på svenska.

Helsingin Sanomats linje förstärks ytterligare av journalisten Saska Saarikoskis idé om att göra Svenska dagen den 6 november till en allmän jippodag för alla som vill fira det svenska i Helsingfors, med Sanomaskrapan mitt i byn som centrum för det hela.

Vi tackar så mycket. I samma veva önskar vi däremot att vi äntligen skulle blev med den olyckliga kopplingen till det mest krigiska i Sveriges historia; detta med Gustaf Adolf II:s dödsdag långt borta på ett erövringståg i Tyskland. Där lever minnet av 1600-talets härjningar kvar; det tyska språket har fortfarande uttrycket sitta bakom svenska gardiner, som betyder att sitta i fängelse.

För att mera fokusera på gladare saker och på det tydligt finlandssvenska behöver vi en ny dag. En sådan vore att, från och med damens 100-årsjubileum 2014, fira Tove Janssons födelsedag den 9 augusti som svenska dagen,

Det vore en dag mera i sommarfesternas, kräftkalasens och skärgårdens tid; en sensommarfestival. Att växla över till muminmyternas småkluriga gemenskap i stället för de högstämda 1800-talssånger vi hittills hummat kunde vara ett bra sätt att byta perspektiv på oss själva.

Den 9 augusti skulle också vara några dagar före skolstarten och en dag för att fira den svenska skolan som vår viktigaste kulturinstitution. Den tiden på året har också samhälle och ledande politiker ännu ledigt – för det fall att man till exempel ville ordna ett litet "Almedalen" kring finlandssvenska frågor.

Höstmörkret i november skulle förstås då bli utan sin svenska festdag med gemenskap, sång och marschaller.

Men det behovet behovet av fest och högtidlighet kunde vi knipa ihop och hålla inne med till självständighetsdagen, att fira också med finlandssvenska förtecken samtidigt som vi firar nationen. Luciadagen en vecka senare är, också den, en traditionell svensk festdag.

Helsingin Sanomats uppslag kring svenska dagen är också ett slag för tolerans, mångfald och öppenhet.

Men samtidigt är det viktigt att se till att det svenska inte dras in i en allt tydligare uppdelning av samhället i en storstädernas elit och ett halvmissnöjt jytky-folk ett stycke ut i landet. Har vi äntligen lämnat zonen för bättre folk, sociologiskt en falsk beskrivning, ska vi inte med öppna ögon vandra dit tillbaka.

Svenskan i finska skolor tycks vara en vattendelare också här. I undersökningar visar sig landets unga under 25 år dela sig exakt itu i förhållande till den obligatoriska svenskan. Hälften tycker att den är helt okej och svenskkurser vid  yrkeshögskolor, universitet och vuxeninstitut sägs bli fyllda fortare än förr. För andra är svenskan en avlägsen och genuint främmande pakkoruotsi.

Också den klyftan måste vi överbrygga. Om svenskan får en ny skjuts i Finland kan vi också kosta på oss att andra ska ha friheten att välja bort den.

Då kan det bli en ny dag och ett nytt spår för svenskan.