Regeringens måndag

Haft din semester? Också ministrarna i landets regering kan sinsemellan ha samma small talk som vi andra.

Ministrar har fem veckors semester; ministrarna Katainen, Ihalainen och Kiuru har alla lyckats ha sina veckor i ett kör.

Men också regeringen återvänder till en måndag när det gäller att komma ihåg datorns lösenord, skärpa sig i allmänhet och ta itu med arbetet på nytt.

En av dem som använt juli månad till att kritisera, inte så mycket regeringen som regeringens arbetssätt, är utvecklingsfonden Sitras överombudsman Mikko Kosonen. I en intervju för Suomen Kuvalehti (30/2013) säger han att regeringens sätt att arbeta hör hemma i industrins tidevarv och att beslut fattas på tok för långsamt.

Ett alldeles uppenbart problem är de stora reformer som står och stampar på stället.

I den måndagshög som väntar regeringen finns kommun-, social- och hälsovårdsreformerna att jobba med under de kommande 11 månaderna. Plus statens skuldsättning, som hör samman med euroområdets kris.

Mikko Kosonen kom till Sitra efter att ha varit strategiledare och styrelserådgivare i företagsvärlden. Han skulle gärna se mera koncernledarskap och teamjobb kring projektet Finland. Nu ser han förfackade ministerier, som mest bevakar sina egna intressen.

Niinistös träff kring utrikespolitiken nyligen var någonting nytt, säger Kosonen. Utomlands har Storbritannien ett strategidrivet regeringsarbete och den skotska regionalregeringen arbetar utifrån fenomen och megatrender.

I Finland avtar det konstruktiva teamarbetet tvärtom. Regeringens aftonskola, det informella mötet med anor från 1937, har slutat fungera.

Kosonen vill ha ett företagsmässigt styre, fast hans exempelteman är klart politiska – medborgarinkomsten eller Finland som ett centrum för miljöteknik, "landets nya Nokia".

Regeringen slits åt två håll. En del önskar sig en mera "politisk politik" och mera ideologi. Det blir det knappast i en sexpartiregering där Paavo Arhinmäki ska ge utdelning åt sina vänsteranhängare i Östra Centrum; Alexander Stubb åt högerfolket i teknologiklustret i Esbo.

Andra vill ha en politik, där man kan ta ställning till det goda livet i framtiden – till konkreta visioner som statsmän bör kunna måla upp.

Tvärtom har vi nu snarast reformer som bygger på ett kvasiideologiskt mischmasch där mantrat välfärden får inte ruckas blandas med en senindustriell idé om att stort och aningen privat är vackert.

Det i sin tur symboliseras av hur politikens stränga översköterska Paula Risikko (Saml) ständigt tycks vara i luven på en mera oerfaren ministerkollega från SDP.

Därför har vi också en abstrakt diskussion där nyckeltal om "20 000" eller "50 000" invånare slungas omkring, också av oss inom medierna, som ur en gödselspridare i september. Men ingen kan säga hurudana liv de leder till och vad vi ska betala för dem.

Innan vi definitivt utropar Sitras Mikko Kosonen till profet, påminner vi gärna om att han var med och byggde Nokias strategi i 23 år ända till år 2007 då andra började visa hur man gör telefoner.