Nya fästen i skärgården

Vid Borgåbladet ger en utfärd till fotoarkivet nästan alltid sin belöning. Det som slår en på bilderna i plåtskåpen är att de miljöer som förändras förunderligt långsamt är kvarter i Borgå centrum. De som igen förändras snabbt är bebodda områden i skärgården.

Skärgården är så här om sommaren för många fortfarande det romantiska Saltkråkan-landskapet vi återvänder till för att under några veckor känna minnenas fuktiga doft i sommarstugeväggarna, höra vågslicket mot båtbottnen och måsarnas svävande skrik.

Men skärgården är inte oföränderlig åtminstone inte om man räknar, per capita, per person som lever och bor där.

I några årtionden såg vi på skärgården som om livet där hade något slags utrotningshotad-stämpel, en döende boendemiljö, där vi sörjde att det som varit inte skulle återvända. Det kommer det inte heller att göra, åtminstone inte så att folk skulle leva på heltid i låga stugor på de olika skären.

Men skärgårdsboendet lever trotsigt kvar. Sommarstugor blir fritidshus. De som kan rustar om dem till andrabostäder, ofta med dusch, induktionsspis och bredband, allt som man har i stan. Med gps hittar man ut med båt också i dåligt väder.

En annan helt motsatt trend är samtidigt att yngre vuxna inte som förr sägs sätta värde på en sommarstuga. Man reser hellre och man övar sig i att ha kul om somrarna också i stan. I ett modernt livstempo känns det för jobbigt att ge sig till stugan, spika där och hamra, vinscha bryggor och rada ved.

Det är rentav troligt att det som förr om åren var så begärligt i skärgården, en egen strandparcell där man kunde få ut en bryggstump, en katsa och sina bleka simben i vassen, inte längre är så angeläget. Vi kommer också att få se fritidsfastigheter förfalla och växa igen, som fiskarhemmanen en gång gjorde; de blev öde och taken föll in.

Men summan tycks i alla fall vara att fritidsboarna i skärgården också skapar jobb därute. Flera mångsysslarföretag som ger "skärgårdsservice" har vuxit upp. Den största utmaningen i skärgården är i dag att få tunga transporter organiserade när maskiner, traktorer och byggmaterial ska ut.

I gångna tiders skärgård var Butiken i någon övik ofta en samlande punkt. Skärgårdshandeln stod med sina staplar av läskkorgar, gasflaskor, fisklådor, med postlådorna och den oljiga tvåtaktspumpen på bryggan. Nu är de borta. I stället uppstår marinor, gästhamnar, skärgårdsrestauranger och kiosker på platser som för år 2013 ligger mera rätt på kartan.

Det är glädjande att företagaren kring Emsalö gästhamn investerar och bygger ut. Kuggsundet är ett bra och givet ställe för en skärgårdsstation som Mats Kajanders. Skärgårdsstationer som den här kommer förmodligen att bli framtidens fästpunkter både för dem som bor på ön och för fritidsfolk. Stället är också ett bra och skyddat ställe för fritidsbåtar och på största delen av tankerfjärden utanför är det minsann svårt att köra på grund.

En satsning på en ny pol i skärgården vore att Tolkisbussen in till Borgå centrum om somrarna körde över bron och hade ändhållplats på Emsalösidan.