I väntan på det värsta

"Man med hund misshandlade i Nickby" - en rubrik på Borgåbladets webbplats i mitten av maj.

En av de mindre notiserna mätt i det stora nyhetsflödet, en stor nyhet för den person som drabbades och en aktuell nyhet för de personer för vilka notisen fortsätter leva.

Notisen, daterad 18.5, fortsatte med en olycklig knorr. Då polisen kom till platsen för att dels ta med sig mannen, dels för att föra hem mannens hund, upptäcktes att mannen odlade cannabis i sin lägenhet. Notisen avslutades med ett rätt sedvanligt "polisen tog mannen i förvar".

Borgåbladet har återkommande noterat Östanåparken, "sjukhusparken" i Nickby under den gångna våren. Främst har bevakningen haft sitt ursprung i det ofog som byggnader, bilar och lösöre utsatts för, men också trafikproblem och oroligheter i och kring parken har legat bakom uppmärksamheten. Och så misshandeln, den som redan nämndes.

Som också konstaterats på denna ledarplats har det strida nyhetsflödet från sjukhusparken, av naturliga skäl, lett till ett visst ironiserande. Det har talats om "storstadsbor som tror att de kan fly storstadsproblematiken till den lugna landsbygden", det samtidigt som en del invånare i sjukhusparken börjar uppleva situationen som hotfull.

På området finns inte bara de familjer som bor på området, i parken finns två daghem och ett lågstadium. Invaggade i tron att det är en lugn landsbygdsidyll man lever i, låter familjer med större barn dessa leka utomhus utan övervakning. Att behöva varna barn och fullvuxna för en viss person eller vissa personer som rör sig genom och på området känns obehagligt, men det börjar närma sig ett faktum att man måste göra det.

Rapporterna om den man som togs fast på grund av misshandel och cannabisodling, fortsätter strömma in. Det senaste fallet dateras midsommarlördagen, då samma person bussade en av sina hundar på en förbipasserande person. Tidigare under våren har mannen också hotat en skolelev på området med kniv.

Invånarna i sjukhusparken ordnade i maj ett diskussionstillfälle för invånare, kommunen och myndigheter och också fallet med den våldsamme mannen lyftes upp på bordet. Det råd invånarna fick av polisen, det var att alltid anmäla händelser som de ovan nämnda.

Frågan allt fler ställer sig nu är vad som måste inträffa innan polisen kan sätta ett stopp för de här incidenterna.

Måhända någon av de från storstaden utflyttade mest protesterar mot att idyllen trasas sönder, men en frustration som bottnar i rädsla breder också ut sig. Invånarna funderar över hur de på ett sakligt sätt skall be sina barn undvika personen i fråga, det utan att så obefogad skräck i barnen. De som bor i parken planerar egna parkpatruller, de mest aktiva - eller oroliga - undrar om man kan få namnet, eventuellt ett fotografi på mannen som sätter skräck i parken.

Sibbo kommun efterlyste under våren personer som kunde vara intresserade av att patrullera bland ungdomar under kvällar och veckoslut. Det ser inte bättre ut än att man borde sammankalla till patruller också i fråga om fullvuxna som på grund av allt från mental ohälsa till missbruk sprider skräck oavsett dag eller tidpunkt på dagen.