Examen i estetik och styling

Namninsamlingen för att riksdagen ska återuppta den avbrutna behandlingen av framtida samkönade äktenskap samlar namn så det knakar i bredbanden. Rösterna klickar in mellan gångerna man uppdaterar webbläsaren. Fram till torsdagen hade 130 000 namn samlats in, 2 300 under förmiddagen.

Så som vi ser riksdagsmän sitta i plenisalen och fördjupa sig i kvällstidningarnas agenda, ökar det pressen på att ta upp frågan på nytt.

För demokratin och samhällsdebatten är det bra med detta extra verktyg för input till lagstiftarna också mellan valen. Ett initiativ för att förbjuda pälsfarmningen vandrade i höstas till riksdagen med 69 000 underskrifter; tröskeln är femtiotusen. Tvåa kommer de 31 000 som ansåg att energidrycker borde förbjudas under 16 år – vilket alltså inte kvalade in.

Bland pågående namninsamlingar har man nu 24 000 namn för lindrigare straff för piratladdningar från nätet, 20 000 för att legalisera kannabis, 14 000 för frivillig svenska i finska skolor och 14 000 för att Finland ska få en medborgarinkomst.

Lite motsägelsefullt är att bara de två sistnämnda initiativen berör stora folklager i landet; skolsvenskan och medborgarinkomsten. Frågan om samkönade äktenskap slår visserligen opinionsrekord, men antalet par som årligen registrerar sina parförhållanden ligger på drygt 300. I Sverige tilläts samkönad adoption, men hittills har inget barn adopterats.

Radioprataren och översättaren Markus Sandberg i Borgå önskar sinne för proportioner. På Facebook skriver han (och säger sig veta att han får ducka för mothugg): "Det är väl ett lika gott tecken som någonting på politikens detronisering när människor för vilka äktenskapet aldrig varit en särskilt viktig, än mindre helig fråga nu satsar aldrig skådad energi och entusiasm på att göra just denna tämligen likgiltiga institution tillgänglig för sexuella minoriteter. [...] De stora orättvisorna finns på helt annat håll."

Det är en logisk och bra fråga huruvida fokus i medborgarinitiativen ligger på samhällets bredaste problem. Alla tar inte heller skruv. Han som ville samla 50 000 namn för att lagen skulle kalla våra bilars riktningsblinkers för "avsiktsljus" fick tolv namn.

Å andra sidan kan några få personer ibland vara symboler för stora problemställningar. De avvisningshotade "farmödrarna" Evelin Fadayel, Irina Antonova eller Borgås egen Halide Latifi hjälpte oss för något år sedan att förstå omänsklig avvisningspolitik. Principen berör ibland bara några få.

Sandberg väcker också frågan om vad äktenskapet egentligen då är, eller på historiens tidslinje håller på att bli. Det är uppenbarligen inte längre bara en fråga om "vår kärlek", magnetism mellan två nästippar, ljuvhet som omvärlden inte kan rubba eller störa.

Äktenskapet håller på att bli den offentliga manifestationen, "det här är vi".  Det ordnas bröllopsmässor och -festivaler och numerologiska giftasdagar i sådan skala att man, särskilt bland heteropar, snart tror att det hela inte längre handlar om samhörighet och närhet, utan om en obligatorisk examen i estetik och styling.

Den nya trenden med att förnya äktenskapslöften ersätter gamla tiders silver- och guldbröllopskalas; pompa och ståt där också.

Att vardagligt flytta ihop och bara bli barnfamilj, den gamla sambomodellen, verkar vara out. Att gå till magistraten och gifta sig enkelt i jeans och blazer, med två vittnen, är också som det heter, sooo old school.

Samhället debatterar par. Det är en bra tid att fundera om eller varför man själv vill vara den ena parten i ett.