Upplevelser kan inte klassas som felaktiga

Folk uppfattar vården på olika sätt, det är ett faktum. Ofta går personalens och klienternas åsikter isär. Patienternas bedömning av samma vård varierar också. En del är nöjdare eller missnöjdare än andra.
Flera studier visar att inställningen till primärvården och den specialiserade sjukvården påverkas av faktorer som ålder, utbildning, kön, hälsa och egna erfarenheter.
Enligt undersökningar i exempelvis Sverige, tenderar äldre vara mer positivt inställda än yngre. Personer med högre utbildning och kunskap om lagar och paragrafer är också ofta mera kritiska till kvaliteten på vården än människor med lägre utbildningsnivå. Förväntningarna på den allmänna vården varierar dessutom i allra högsta grad.
Att man får både positiva och negativa kommentarer då man ber folk berätta om sin syn på samma vård är därför helt naturligt. Det betyder inte att någon ljuger. Det är helt enkelt fråga om personliga uppfattningar och upplevelser som också har att göra med känslor.
Vårdpersonalen anser ofta att kritiken är oskälig. Enskilda vårdare kan dessutom uppleva olika situationer annorlunda än patienterna eller de anhöriga. Observera igen att ingen för den skull behöver ljuga.
Vården på Näse sjukhus utvecklas för tillfället och det är jättebra. Man vill få till stånd ett så bra och fungerande system som möjligt. Doctagon har tagit över läkartjänsterna och mycket positivt har hänt på en kort tid. När en del patienter och anhöriga sedan är missnöjda och uttalar sig i offentligheten (Bbl 12 mars) känns det naturligtvis orättvist för dem som jobbar med utvecklingsprojektet. Det är inte den här sortens publicitet man vill ha. Personalen kanske inte förstår kritiken och hävdar till och med att vissa påståenden är osanna. Varför skriver ni sådant här, frågar man. Vad vill ni egentligen?
Då är svaret att vi vill att alla parter ska få tala ut. Då är svaret också att det är viktigt för alla att veta att vård uppfattas så olika. Då är svaret att om brister förekommer är det ju bra att de lyfts fram. Alla vågar nämligen inte ställa sig på barrikaderna.
När en människa insjuknar och blir hjälplös påverkas hela hennes omgivning. Varje individ reagerar på sitt sätt.
Bland annat professor Sirkka-Liisa Kivelä, som i decennier lyft upp problem inom vården av äldre, nämner ofta den känsla av obehag och oro som många känner och om hur vårdpersonalen alltför ofta nonchalerar både de äldres och anhörigas åsikter.
En massa människor har en känsla av att personalen stänger in sig i egna rum. När problem uppstår bortförklaras de och den som klagar blir stämplad som bråkstake.
I samband med att verksamheter förbättras och förändras är det viktigt att också de kritiska rösterna hörs. Bara de berörda kan berätta hur de uppfattat vården på ett personligt plan. Man kan inte uppleva en situation på rätt eller fel sätt, den bara upplevs.
Är man äldre och dement eller annars i dåligt skick, blir man sängpatient för gott om man tvingas ligga stilla i tio dagar. Det hävdar professor Erkki Vauramo. Han anser förhållandena på vårdavdelningarna i Finland vara omänskliga. Hos oss råder en ytterst passiv vårdkultur som är svår att bryta. I Sverige satsar man på preventiv rehabilitering och äldre rehabiliteras i allmänhet i hemmen, dit vårdteamen skickas. Patienterna tillbringar högst 30 dagar på avdelning, därefter fortsätter rehabiliteringen hemma.
Vauramo anser att Finland borde ta exempel av Sverige, det skulle dessutom vara en ekonomiskt klok lösning. Och ekonomiska faktorer brukar ju beslutsfattarna ta på allvar.