Det mest avskydda djuret på våra vägar

I förrgår kunde man i Borgåbladet läsa en notis som rapporterade att hästmänniskor kommit på kant med varandra i Sibbo. Enligt en första rapport från polisen var det fråga om ett bråk mellan tre ryttare och en travkusk.

Det somgör notisen ovanlig, det är att det är hästar, eller människor som rider, sitter i sulkyn eller på annat vis för hästen, att de upplever att de utgör en fara för varandra.
Oftast i fråga om farliga situationer som inbegriper hästar i trafiken är det inte andra hästar och hästmänniskor som utgör faran. Fara uppstår oftast på grund av personer som aldrig haft med en häst att göra. Oftast är sitter de här personerna i fordon med betydligt fler hästkrafter än en under motorhuven.

Trots den senaste tidens rubriker om vargen som tagit sig allt närmare befolkningen och de mer vardagliga nyheterna om mycket älg på vägarna, känns det som om hästen är det mest avskydda djuret på våra vägar.

För två veckor sedan rapporterade tidningen Pohjalainen att två ryttare i Korsholm blev förföljda av en man i en traktor. Detta efter att ryttarna genom att visa handtecken hade bett mannen i traktorn sakta ner farten. Inte för att hästarna de red skulle ha varit rädda för traktorn, men för att alla tre inte rymdes på den smala vägen samtidigt. Provocerad av detta hade mannen som körde traktorn ignorerat ryttarnas tecken och i stället jagat ryttarna tills de vek in på en mindre väg.

Också i Östnyland utövas denna sport, häst- och ryttarjakten. Åtminstone i sydöstra Sibbo är det en omtyckt sysselsättning, att skrämma hästar. Ryttare har blivit jagade med bil, moped, motorcykel och snöskoter, bara för att nämna några fordon.

Något med hästen som djur måste upplevas väldigt provocerande av en del av den motorburna befolkningen. För det skulle väl inte falla någon frisk människa in att börja jaga stavgångare, skidåkare eller någon annan som är ute och rör sig längs de allmänna vägarna? För att ytterligare dra det till sin spets, hur sjuka tankar skall man ratta om man planerade att åka in i en rink med en pågående ishockeymatch?

Hästar har laga rätt att röra sig på allmänna vägar, det  gäller rid-, trav- och andra hästar. Som ryttare eller annan förare av häst kan man bistå sig omgivning med information om hästen, till exempel genom att tydligt signalera vad man önskar av medtrafikanterna. Ett stopptecken visas sällan för att det skulle vara ryttaren som är rädd för bilisterna, men ett tecken på att hästen kanske är det. Oftast är en häst rädd för bilar, mopeder eller andra motorfordon på grund av tråkiga erfarenheter av dessa.

Tråkiga erfarenheter skapade på grund av att det finns chaufförer och förare som på något sätt lockas av att skrämma de fyrbenta hjulen. Om det är en njutning av se en häst stegra sig, skena i väg, kanske gå omkull, vad det nu är som lockar?

Genom att kommunicera med omgivningen vill ryttaren inte bara skydda hästen utan också medtrafikanterna.

Om man lockas av att se ryttaren falla av så kan det vara på sin plats att påminna om att ett fall från hästryggen kan leda till döden. Kanske det att man vet att man kan ha livet ur en mamma, någons barn eller barnbarn kunde dra ner på lusten  att busa lite med hästar i trafiken?

Det som brukar skrämma en bilist som är väldigt fäst vid sitt fordon allra mest, det är att det skall hända något med ögonstenen. Det händer att hästen inte flyr, att den inte hinner undan, den kanske går omkull.

Femhundra kilo häst på motorhuven gör rätt mycket skada.