Vi mår alla bra av att byta spelplan

”Borgå har hittills avvaktat i fusionssammanhang, men är nu redo att agera motor.” (Bbl 14.2)

I mars är det dags för de östnyländska kommunerna att samlas kring ett bord för att se om man kan enas om samma spelplan, spelets regler och rollfördelningen.

”Borgå har inte för avsikt att komma med påtryckningar åt något håll, det handlar om att utreda och diskutera.” (Bbl 14.2)

Att Borgå ändå väljer att iklä sig dominans utstyrsel, har redan uppfattats i de omkringliggande kommunerna. De kommuner i vilka trycket på att hitta en allierad i rollspelet är stort skramlar redan med vapen.

Senaste måndag träffades beslutsfattare i Sibbo metropolutredarna Kirsi Mononen och Juhani Turunen för att gå genom strukturerna i spelet.
Frågorna var, på bägge sidor om bordet, så många att kvällen egentligen inte förde Sibbos lag framåt eller närmare någon annan kommun i regionen.

De Grönas Rauno Haapaniemi cementerar det som är inte bara Sibbos, utan de flesta kommuners inställning till det nationella spel som föreligger: ”Det finns inget som motiverar en fusion. Sibbo klarar av servicen, vi samarbetar åt olika håll och planläggningen fungerar.” (Bbl 13.2)

Caspar Berntzen, Vårt Gemensamma Sibbo konstaterar i samma artikel att Sibbo har alla förutsättningar att fortsätta som självständig kommun. I speltermer kan man kanske säga att Berntzens kommentar innebär att Sibbo lakoniskt konstaterar att man inte vill vara med och leka.

Reaktionerna på Borgås meddelande om att vilja vara spelledare har i de östligaste faggorna av regionen inte nu väckt några motreaktioner.
Tystnaden kan antingen tolkas som om Lovisa med omnejd godkänner den första rollfördelningen, eller så sitter beslutsfattarna och syr rollspelskläder i all hemlighet. Allt tyder på att det senare är det gällande, intresset i Lovisa för sammanslagningar mot väst har varit mycket litet.

Kommunförbundet slog larm om kommunernas ekonomi på onsdagen. Det ekonomiska läget är i sämre skick än man befarat. Det, om något, tyder på att Borgå är något på spåret. Något måste göras, och då håller det inte i längden att meddela att man inte vill vara med och leka – Sibbo och Lovisa måste aktivera sig.

Nu gäller det att aktivera sig i förhållande till de omkringliggande kommuner som väcker minst anstöt. Det är nu det gäller att utmana de andra i spelet, visa på vilka områden i spelet man är starkare än motparterna.

Då man i Sibbo säger att man är bra på service och planläggning, gäller det för kommunen att inte bara redovisa för detta, utan också bevisa det. Vågar man utmana Borgå öppet, så erbjuder det också invånarna en möjlighet att antingen bekräfta eller fälla det man går in i spelet med.

Då man i Lovisa åtminstone internt flaggar för att man är den som har mest erfarenhet av kommunsammanslagningar, så är kanske just det något som kan vara ett äss på fickan då de nya kartorna ritas?
I stället för att hoppas på att inte behöva justera gränserna i den här omgången, kunde man vända erfarenheten till en styrka i det spel som nu skall spelas.

Omgiven av hungriga medspelare skulle Borgå inte kunna spela domina bara genom sin storlek. Bara genom att respektera de omkringliggande kommunerna, oavsett deras storlek, kan Borgå förtjäna sin kaptenshatt.

Att Sibbos kommundirektör, Mikael Grannas, för en dag arbetade inom äldreomsorgen kan kanske ses som en öppning i spelet. Vi mår alla bra av att byta spelplan.