Framtidens tåg går österom havet

När Sovjetunionen hade fallit för 20 år sedan, var förhoppningarna i Tolkis och Borgå landskommun stora. Då hade man planer på att bygga en storhamn som skulle kapa åt sig en del av den växande trafiken mellan östra Finland, Estland och det övriga nyfria Baltikum.

Planerna föll. Besvikelsen var stor bland många politiker i landskommunen som såg framtiden för kommunen som dyster. Det ledde till en kedja av händelser som slutade med att kommunen uppgick i Borgå 1997. Själva hamnen byggdes sedan i Helsingfors-Nordsjö.

Här utmed sydkusten har vi en lång historia av kontakter tvärs över till Estland. Många nu levande finländare är bara lite förvirrade av efterkrigsparentesen, som stängde av förbindelsen till Estland för långa tider.

Tallinn, som glänser som en växande turistpärla, kan möjligen i framtiden få snabbjärnväg till den europeiska huvudkontinenten. En EU-finansierad utredning visar att det om femton år kunde vara lönsamt med ett 728 kilometers snabbspår från Tallinn via Riga och Kaunas till Polen. Från Tallinn kunde man då resa till Warszawa på sex timmar och till Berlin på elva.

I Kouvola har en enhet under Lappeenrannan teknillinen yliopisto visat att Ryssland börjar visa grönt för den nya järnvägen. Det gör ringar på vattnet ända till Finland. Vi har redan snabba tåg den sista sträckan från Sankt Petersburg till Helsingfors. Det allra djärvaste perspektivet – tågtunneln från Tallinn till Helsingfors – uppges däremot ligga längre in i framtiden.

Visionen om Rail Baltica förväntas skapa en betydande fraktled – då fem miljoner ton per år nu går över gränsen vid Vainikkala, beräknas den nya järnvägen som jämförelse transportera 13 miljoner ton mellan den baltiska landtungan och Mellaneuropa.

Om tågen över vår östgräns i framtiden kan fortsätta ända ner till centrala Europa kan det ligga någonting i det också för oss i östliga Nyland. Det kan äntligen vara dags för järnvägen mellan Helsingfors och Sankt Petersburg via Borgå, Lovisa och Kotka – den som i årtionden har varit inritad som planereservering genom våra östnyländska åkrar och skogsbryn.

Den synvinkeln verkar i alla fall inte vara central för forskarna i Kouvola och Villmanstrand. De koncentrerar sig på att kartlägga vad städer och företag utmed den nuvarande sträckningen via Kouvola, Lahtis och Mäntsälä tycker.

Satsningarna på det finländska järnvägsnätet har inte på sistone varit riktigt vad vi var vana vid i det gamla finländska folkhemmet. Gamla VR förutsattes vara republikens urverk; nu har konsumentförtroendet på många håll rasat betänkligt.

Rail Baltica-visionen skapar nya utmaningar för Finland i den ekonomiska geografin. I den blir Tallinn blir då en långt mer betydande knutpunkt vid Finska Viken. Den nya järnvägen planeras dessutom med europeisk standardspårvidd och på den kan man dra en järnvägsvagn ända till Atlantkusten eller till Persiska Viken om man vill.

Finland skulle då behöva ta ställning om våra 5 900 kilometer järnväg fortsättningsvis ska ha den gamla tsartida spårvidden som nu förbinder oss med Ryssland, Ukraina och Mongoliet – åtta och en halv centimeter mellan tåghjulen handlar det om jämfört med det övriga Europa.

En framtida snabbjärnväg kunde bli den första som förbinder oss med Europas enorma spårnät. Den kunde förslagsvis förbinda Finlands sydkust mellan Åbo och Sankt Petersburg med den övriga världen.