Sarvsalö har satts på konstkartan

Sarvsalö som internationellt konstcentrum, det låter intressant och lockande.
Nu har jag väl en känsla av att de konstnärer som får chansen att arbeta på Sarvsalö knappast hör till de namn som vi känner till. Snarare är det så att de är de nya, de som just håller på att slå sig fram internationellt. Men hur var det? Vincent van Gogh sålde väl inte en tavla under sin livstid. Idag säljs hans bilder för miljoner.
Några av de konstnärer som redan nu har arbetat på Sarvsalö är etablerade, internationellt erkända, som Richard Woods. Andra är unga konstnärer i 20-årsåldern, knappt färdiga med sin utbildning, ungdomar som behöver få tid på sig att hitta sin stil och sitt arbetssätt.
Det, som Anita och Chaim Zabludowicz håller på med via sin konststiftelse, betyder i praktiken, att unga konstnärer får en viss trygghet i sin tillvaro och kan satsa på sin konst. Anita Zabludowicz har arbetat både länge och målmedvetet på att bygga upp en mycket representativ konstsamling av nutida konst. Det ser man om man söker upp Zabludowicz Collection på internet. De har byggt om en gammal kyrka i Camden i norra London till en konsthall och där visas delar av deras enorma samling.
På första sidan på deras internetsidor ser vi orterna där stiftelsen verkar: London, Sarvsalö, New York. Det låter litet absurt.
Men varför det egentligen? London och New York är platser där deras konst kan visas upp för stora skaror. Sarvsalö blir platsen där konstnärer får en chans att arbeta och helt koncentrera sig på sitt arbete.
Om det här projektet håller, och varför skulle det inte det, så kan det bli något riktigt stort i samtidskonst. Ärligt talat måste jag säga att jag personligen har litet svårt att följa med i svängarna alla gånger då samtidskonst diskuteras, eller då nya konstnärer visar upp sina arbeten. Men låt det vara så. Inte förstod samtiden heller Vincent van Gogh, och vem kunde säga att August Strindberg idag skulle vara mera internationellt känd som konstnär än som författare?
Det handlar om att ge talanger en chans att arbeta sig framåt. Det är ett jobb som tar tid, och under den tiden har man inte inkomster. För många betyder det här att de tvingas lägga av med sin konst, för man måste ju leva.
Idag kanske de blir reklamgrafiker eller lärare i förhoppningen om att någon gång senare ha råd att igen ta upp sin konstdröm. Eller som min en lärare en gång sade när han hade slutat arbeta som textildesigner och skulle bli lärarutbildare: Jag var trött på att ena året lägga rosorna åt vänster och nästa år åt höger.
Projektet på Sarvsalö är ännu i inledningsskedet och det är väl naturligt att man inte har slagit på stora PR-trumman. Dessutom handlar det om familjen Zabludowiczs fritidshem där de har rätt till ett privatliv.
Att invånarna på Sarvsalö dessutom har gjort sitt bästa för att inte berätta så mycket om familjens liv på ön är säkert ganska naturligt. Man vill väl ge sina grannar chansen till avkoppling, lugn och ro.
Enligt den information som nu finns kommer projektet på Sarvsalö att öppnas nästa sommar, och då får vi säkert höra mera om det. Sarvsalö är att gratulera, även om det kanske finns folk som är bekymrade för att friden tar slut om busslaster av konstälskare börjar söka sig ut till ön. Den risken är kanske ändå inte så stor. Det talas i alla fall inte ännu om att paret Zabludowicz tänker öppna sin egendom för stora besökarskaror.
Hur som helst handlar det här om ett konstprojekt som vi antagligen inte har sett maken till Finland förut.