Östersjön – kloak eller friskt hav?

Redan under början av 1970-talet fanns det miljöforskare, främst i Sverige som ville att vi inte skulle äta strömming mer än högst en gång i månaden. De ansåg med rätta att strömmingen då innehöll så höga halter av olika miljögifter att de var direkt hälsovådliga. Man talade också mycket om tillsatsämnen i mat och om onödiga produkter. Jag minns när forskaren Björn Gillberg från Uppsala i tv tvättade en skjorta med torrgrädde, samma ämne som man ännu idag häller i kaffekoppen i tron att det är grädde. Pulvret innehöll så mycket mjukgörare att skjorttvätten lyckades.
Från slutet av 1960-talet minns jag en utställning om miljögifter i Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm där man med ett blått band visade halter av kvicksilver i olika havsorganismer och med ett rött band halten av PCB som man då talade mycket om.
Plankton av olika slag hade inte så långa blå och röda band, men ju högre upp i näringskedjan vi kom, dess längre blev banden. Sälen fick band som nästan nådde taket i kupolen i museets aula, men havsörnens band gick i spiral ända upp till taket.
Havsörnen låg högst i näringskedjan, och åt fåglar och as som redan långt tidigare hade samlat på sig massor av miljögifter.
Det var den tiden då sälen hotade dö ut på grund av att honorna blev ofruktsamma, och då havsörnens ägg blev så tunnskaliga att honan klämde sönder äggen då hon försökte ruva dem.
Kvicksilverföreningarna försvann från skogsindustrin och PCB användes snart inte längre i giftfärger på båtar och ersättande material började användas inom elektronikindustrin.
Halterna av miljögifter började minska i naturen.
Jag minns dagen i mitten av 1970-talet då en ung havsörn kom sträckande lågt över åkrarna på den ö i Ålands skärgård där jag då bodde med mina vänner. Den passerade bara några meter över mitt huvud och jag följde den med blicken långt i fjärran. Den var ett tecken på en förbättring.
När jag en dag i islossningstider i våras reste från Mariehamn med färja, såg jag en bit söder om Mariehamn tolv havsörnar på samma gång på en liten klack i havsbandet.
Samtidigt vet vi att skärgårdsborna idag ser alltför mycket säl. Djuren har blivit svåra konkurrenter om den fisk som fiskarbefolkningen behöver få sälja.
Avloppsvattnet från St Petersburg har äntligen börjat renas tack vare de stora reningsprojekt där också Finland har deltagit. Fiskare i vår skärgård säger att effekten redan nu börjar märkas i havsbandet.
Nya regler för sophantering gör att det inte längre kastas lika mycket sopor överbord från fartyg i våra hav och snart får vi nya regler som helt förbjuder tömning av bilgevatten till havs.
Har Östersjön blivit renare?
Ja på sätt och vis. De miljögifter vi då pratade om är nu inte ett likadant hot och vi kanske tänker mera på hur vi handskas med miljön.
Men Östersjön är ändå i dåligt skick. Rapporterna om blågröna alger har avlöst varandra den ena efter den andra, och vi vet att den kanske största orsaken är fosforutsläppen från våra reningsverk och från jordbruket.
Vi vet att hormonrester från preventivmedel gör att fisk i vissa havsområden inte utvecklar de riktiga könsegenskaperna som borde finnas för att fortplantningen skall bli lyckad.
Havsforskningsfartyget Aranda är just nu på väg på mot östligaste Finska viken för att bland annat undersöka blågrönalgers giftighet och havsbottnens radioaktivitet. Tjernobyl spökar ännu länge och man säger från Finlands miljöcentral att Östersjön är världens mest radioaktiva hav.
När skall vi människor inse att vi inte kan äga jorden?