Bygg en boendemiljö för människorna, inte för bilar

Samhälle Som förälder är jag mycket orolig för den framtidsmiljö barnen ärver. I Borgå tvångsbyggs det i rasande fart: det gråa sprider ut sig i form av vägytor för vrålande motorer och naturkrossande byggnadskomplex. Var är den gröna motvikten, det lugn och ro, de gröna lungor och korridorer som enligt global forskning anses vara livsviktiga för en psykiskt och fysiskt hälsosam levnadsmiljö?
​Ändlösa köer av förpestande bilar, trafikljuskaos, en bullrande boendemiljö, trafikens bländande ljusföroreningar, den oupphörliga ljudföroreningen – bakgrundsbruset från motortrafiken – som tystar fler och fler fåglars sång, krympande grönområden, sämre luftkvalitet, olyckor bland barn och äldre, djurslakt för trafikens skull, andningsskydd som asiaterna redan tvingas bära. Är detta vad vi önskar ge i arv till våra barn, barnbarn och kommande generationer?
Låt oss ta ett miljövänligt, konkret exempel: cykling. Bättre för människa, bättre för miljö, men varför ses cykeln än i våra dagar som ett oseriöst andrahandsfordon som inte bör ta upp kampen med den råa ​motortrafiken? Detta är en attitydfråga och en svår uppgift för den äldre generationen av stagnerade beslutsfattare; önskar vi utveckla vår värld till mer miljövänlig, trygg och hälsosam är bilen inget alternativ. Dukar vi för privatbilismen, ökar den.
Borgå fick hedersomnämnandet Årets cykelkommun 2008. Varför? Med egna ögon ser jag motortrafiken öka varje dag i Borgå – till den grad att Ågatans plågade invånare tagit till rättsliga åtgärder – och jag kan inte förstå hur Borgå kunde bära denna titel med hedern i behåll utan konkreta åtgärder för en drastisk minskning av motortrafiken i staden, oberoende hur många cyklister och cykelleder det bjuds på.
Då jag ställer min son frågan vad som är bra och vad som är dåligt med att cykla i vår stad svarar han att det som är bra är att cykla och det som är dåligt är bilarna. Han har rätt: farorna med såväl den aggressiva motortrafiken som de bristfälliga cykelvägarna lurar ständigt och jag har lärt mitt barn att vara rädd för att röra sig i trafiken, hur sjukligt det än låter, men sådan är miljön vi lever i. Ingen cyklist – inte heller någon fotgängare – trivs nära motortrafikens vimmel och stoj, låt oss alltså skänka de miljöhänsynsfulla cyklisterna och fotgängarna separata, rena och lugna leder så långt från motortrafiken som möjligt och hellre satsa på naturnära, vackra och småskaliga cykelbanor utan att kalhugga naturen i samma banor som bilvägsbyggen och följa i deras förödande spår.
Skall vi uppfylla alla internationella, allt mer skärpta miljödirektiv, samt behålla vårt löfte till kommande generationer om en hälsosam, trygg och trivsam framtidsmiljö, måste vi slå knytnäven i bordet nu och inleda övergångsprocessen från ett privatbilismdominerat samhälle till ett cykel- och fotgängarvänligt samhälle som flera länder redan specialiserat sig på, exempelvis Danmark och Nederländerna.
Vi bör nu tänka pedagogiskt och skapa pionjäranda, bland barn och vuxna, hemma, inom daghem, skolor och nyföretagarverksamhet. Det är dags att lämna oljeindustrin, miljöpesten och den postindustriella misären och tillsammans börja måla en ny världsbild med renare färger – där grått och trist blir grönt och livsbejakande.
Slutligen önskar jag lyfta fram en ofta bortglömd aspekt: alltför ofta tänker vi enbart på motortrafikens skadliga utsläpp, utan att tänka på den miljö vi önskar leva i: ingen människa ”på gatunivå” som bryr sig om det sociala livet, rummet och kulturen i vår stad – trivs i en asfaltmiljö fullpackad med bilar. Vår kulturhistoriskt värdefulla gamla stad skamfläckas av bilar.
Låt oss göra en god, ny start: vår boendemiljö skall vara till för människorna, inte för bilarna. Gågator, cykelleder, gatukaféer, torg och framför allt trädgårdar och parker av alla slag skapar en god grund och starka rötter. Då kommer en stad blomstrande av trivsel, kultur, turism och handel att växa upp till invånarnas välbehag.
Henrik Jarolf
Medlem, Borgå nyttocyklister