Varför får inte finska skolelever läsa engelska som första språk?

Lovisa Vi föräldrar för finskspråkiga barn och andra involverade uppskattar det svenska språket och Lovisas tvåspråkighet som en rikedom. Vi vill att våra barn skall lära sig svenska.
Varför kräver vi då att engelskan ska hållas som A1-språk i undervisningen och svenskan börjar efter det? Svaret är enkelt. Oberoende hur man än ser på saken, är engelskan globalt sett ett mycket större språk än svenskan. Om detta faktum kan motbevisas tar vi gärna emot denna information och överväger vår ståndpunkt på nytt.
Det är viktigt att känna till kraven och behovet för arbetslivet i framtiden när man fattar ett beslut i denna språkfråga. Dessa krav kommer att påverka våra barn som bör vara beredda på att kunna möta dem. Vi vill också veta hur våra barn kommer att klara sig i internationella studier ifall deras språkkunskap försvagas? Vilka dörrar stängs för dem i finska skolor?
Hittills har vi endast fått mycket diffusa motiveringar till bytet av A1-språket (sammanfattning från Loviisan Sanomat):
”Svenskan är ett ganska starkt språk hos oss”.
Motiveringen saknar grunder. De svenskspråkigas andel i Finland är liten, 5,3 procent. Enligt statistikcentralen betraktas Finland som ett internationellt land i vilket bor flera personer som har något annat främmande språk än svenska. År 2014 ökade antalet invånare i Finland med 21 238 personer som har något främmande språk (2013: plus 22 119 personer), däremot minskade andelen svensktalande med 163 personer (2013: minus 67 personer). I detta land behöver man alltså engelskan i växande grad.
”Många finländare kommer troligtvis att jobba inom Norden”.
Denna motivering är inte aktuell. De finska ungdomarna flyttar runt hela världen och skapar nätverk inom den internationella arbetsmarknaden. Det är omöjligt att klara sig i dessa nätverk med att enbart prata svenska eller finska. Där bör man kunna engelska, dessutom bra om man vill få ett arbete. Samma gäller även många internationella företag som ligger i Finland (till exempel Nordea, Fortum, Hewlett-Packard, Microsoft, Nokia Networks och många andra).
”Undervisningen i engelskan kan minskas för man lär sig den från tv”.
Denna motivering är under all kritik när det gäller våra barns utbildning och konkurrensförmåga på framtidens arbetsmarknader.
”Svenskspråkiga barns språkkunskap i engelska går inte att överklaga även om de inleder engelska studier senare”.
Det här är en fin tanke, men grundar sig dock inte på något fakta. Varje barn lär sig saker på olika sätt.
”Eftersom de svenskspråkiga barnen studerar finska som sitt A1-språk, är det jämlikt att de finskspråkiga barnen studerar svenska som sitt A1-språk”.
Varför för man en sådan diskussion? Man bör nog inte jämföra majoritetens och minoritetens språk sinsemellan eftersom de har helt olika tyngdpunkter i detta land. Man bör nog på riktigt ställa frågan varför Lovisa vill skicka sina finskspråkiga barn försedda med två minimala språk ut i den stora världen. Om denna stad verkligen bryr sig om de finskspråkiga barnens framtid måste man se till att förutsättningar garanteras med engelska som A1-språk. Engelskan är det mest undervisade språket som man förstår överallt i världen. 335 miljoner personer har engelska som modersmål och i övrigt kan cirka 1,5 miljarder människor tala det (South China Morning Post). Som jämförelse kan nämnas: endast cirka 15 miljoner människor talar finska och svenska
”De finskspråkiga barnen bör studera svenska som A1-språk eftersom Lovisa är en tvåspråkig stad, vilket betonas i stadens strategi ”.
Motiveringen är väldigt kortsiktig och orättvis eftersom skolans uppgift är att förbereda barnen för Finland och världen, inte bara för Lovisa.
Bästa beslutsfattare: Var goda och övertyga oss med grundliga motiveringar hur och varför svenskan är ett nyttigare och nödvändigare språk i barnens framtid när de börjar studera och jobba eller styr ut i världen! Finner ni inte dessa grundliga motiveringar finns det inte några grunder för att svenskan prioriteras före engelskan och därmed skulle det hela språkförslaget vara omotiverat.

Eeva Kangas, Jukka Salminen, Eero Mulli, Juha och Nina Pere, Anna Hiltunen, Kirsi Nurkkala, Miia ja Hannu Marjakangas, Antti och Jenni Väkevä, Vesa Peltoluhta, Heini Vakkari, Kalevi Lappalainen, Jari Pekkanen, Janne Lepola, Kati Rapia, Reija Kokkola, Juha Koivula, Hanna Neuvonen, Arto Wiikari, Virpi och Janne Lehtinen, Hanna Saarinen, Satu Hämäläinen, Keijo Tähtinen, Katri Haverinen, Kimmo Eloranta, Jorma Pappila, Seppo Monto, Erkki Rahkonen, Pasi Laiho, Outi och Vesa Yrjölä, Jasmina och Niko Kouvalainen, Katja och Ilkka Kouvo, Saara Lång, Antti Hovi, Juuso Ylärakkola, Merja Grönberg, Jari Kekkonen
Lovisa