Vi måste bli bättre att ta vara på invandrarnas resurser

Invandring Som lärare i svenska för invandrare har jag fått insyn i invandrarvardagen i Finland. En insyn som gett mig mycken glädje och givande utbyte, men till en del närmast förskräcker.
I mitt klassrum sitter bland annat lärare, ingenjörer, läkare, tidigare företagare – till största delen personer med gedigen utbildning och arbetserfarenhet. De har av olika anledningar kommit till Finland, många hitförda av kärleken. Alla har de en stark önskan att bli en del av vårt samhälle, att lära sig vår kultur och våra språk. Många har redan upp till tre års studier i finska bakom sig och har trots mycken egen aktivitet och hjälp av arbetskraftsbyrån inte lyckats hitta arbete. I tvåspråkiga Nyland har jobbsökningen ofta stupat på avsaknaden av kunskaper i svenska.
Där sitter de i mitt klassrum och kämpar vidare med också vårt andra landsspråk, med en frapperande energi och motivation. Och de lär sig fort.
Undervisningen är rena glädjen och det utbyte av kulturer och erfarenheter vi i gruppen får vara med om varje dag är otroligt givande för oss alla. Men jag frågar mig ändå – är mitt klassrum den rätta platsen för de här personerna? Kunde inte vårt land ta vara på deras kompetens och den resurs de utgör på ett bättre sätt? Är det inte rent ut sagt slöseri att ha dem att studera språk i åratal med ekonomiskt bidrag av staten – utanför arbetsmarknaden – i stället för att integrera dem i samhället via arbete. På arbetsplatser där de kunde använda sin professionella kompetens och erfarenhet, där de med sin bakgrund från sina respektive länder kunde tillföra nya perspektiv, fräscha vindar och värdefulla kontakter. Men vi lever i ett hårt reglerat land, där de papper man har är avgörande. Utan rätta papper stängs dörren, trots att förnuftet säger något annat.
Har vi råd att fortsätta så här, då mängden invandrare också hos oss ser ut att närma sig övriga Europa? Vi vet att vi behöver långt fler skattebetalare för att också i framtiden behålla den välfärd vi alla värnar om. Men vi vet också att vi föder alltför få barn för att så att säga sköta saken själv. Att nu så många personer från andra länder söker sig till vårt land är precis vad vi behöver. Men blir vi inte bättre på att ta vara på den resurs de utgör kommer de farhågor de invandringskritiska för fram att besannas. Och då har vi bara oss själva att skylla!
Catharina von Schoultz
Borgå