Ansa träden och buskarna!

Domkyrkan Det var en sorglig syn som väntade mig då jag förväntansfullt kom körande längs Kyrkgatan upp mot domkyrkan i Borgå. Som bosatt i Sverige sedan tidigt 1990-tal har jag rest runt i mitt gamla hemland, och Borgå med dess vackra gamla stad och ståtliga kyrka och kyrktorg var den sista anhalten.
Men inte kunde jag se någon kyrka från gatan åtminstone. De stora lindarna tycks i åratal ha lämnats fullständigt utan vård. På låg höjd, inte högre än murens övre kant, skjuter långa skott ut som meterlånga lövpiskor och förenas halvvägs med sina vänner från följande träd. Tillsammans bildar de ett effektivt skydd mot all insyn och ropar ut åt alla och envar: titta, ingen vårdar oss!
På Brobacken ner mot gamla bron har även syrenbuskarna lämnats fullständigt åt sitt öde och hänger flera meter ut över gatan. Vist är det vackert med lummiga buskar, men de kräver vård, liksom träden.
Hur tillstår sig kyrkan sådan vanvård? Vårdade lövträd har stam och lövverk, inte en obestämd röra av grönt från rot till topp. Buskar ska ansas, annars förvildas de. Borgå domkyrka hör till Finlands viktigaste och vackraste märkesbyggnader. Då ska väl den som förvaltar den begripa att vårda växtligheten på gården.
Ett trädgårdsteam klipper på ett par dagar bort lindarnas vildvuxna lövpiskor på låg höjd och ansar syrenbuskarna. Är det mycket begärt?
Klas Lindberg
Västerås, Sverige