Begrip att det gör ont!

Är det någon tävling på gång mellan sjukhusen, vilket som sparar mest på smärtlindrande?
Häromdagen besökte jag endoskopiavdelningen vid Borgå sjukhus. Innan undersökningen, kolonoskopi, påbörjades begärde jag att få smärtstillande. Visste av erfarenhet från år 1999 att det jag stod inför var smärtsamt. Fick inget!
När jag under behandlingens gång skrek ut all min vånda bad läkaren mig sluta skrika. Lite senare blev det kontraorder, jag fick skrika om det hjälpte, sa han. Jag torterades sålunda i närmare en timmes tid. Till slut begrep också läkaren att jag verkligen hade ont. Då blev det problem att få droppnålen i blodådern. Men när det till sist lyckades och medicinen började verka var nog ett underbart ögonblick.
Resten av undersökningen var gjord i ett nafs!
Så jag undrar: Varför inte sätta in ett dropp från början, ge smärtstillande efter behov och låta undersökningen förkortas med halva, eventuellt ännu kortare tid. Kanske läkaren skulle hinna med en patient till, rentav. Åtminstone vore det behagligare för alla parter.
Jag förlåter nog läkaren för innan han försvann, tyckte jag precis mig höra honom säga, att om jag i framtiden behöver gå igenom den här undersökningen måste jag få smärtstillande från början.
Men vad lär vi oss av detta? Jo, att nästans smärta lätta!

Margaretha Trygg
pensionerad primärskötare