Pekplattor i skolan

Kristian Roos varnar för pedagogiskt bakåtsträveri (Bbl 28.11). Men det är inte förnyelse av undervisningen som oroar mig, utan risken att vi, som en forskare uttryckte det i Helsingin Sanomat för några år sedan, förlorar en hel generation om vi inte tar varningarna för trådlös elektronik på allvar.

Det handlar inte bara om strålning eller om de gifter som apparaterna läcker ut. Att memorera fakta utvecklar hjärnan. Att ha fakta till hands på en knapptrycknings avstånd gör hjärnan lat.

Läkare och forskare har redan myntat uttrycket "digital demens" när de upptäckt hur de kognitiva färdigheterna hos mobilgenerationen sjunker på ett sätt som man annars ser hos hjärnskadade eller psykiskt sjuka (Sähköpostia 2013/3).

I Vasabladet 9.10 refererade Jan Wallin en tysk studie som visar att datorer i undervisningen är bra om de används några gånger per månad. Undervisningsresultatet är då bättre än om datorer inte används alls. Men allra sämst blir resultaten om dator används mycket ofta.

Det framgår inte av Wallins text om studien handlat om trådbunden eller trådlös elektronik. Bägge tycks kunna framkalla ett slags beroende hos många, men strålningen från det trådlösa är skadligare.

Skräckscenariot är att alla som vistas i skolan har smartmobilen i fickan, pekplattan i handen och det trådlösa wlan-nätet påkopplat dagen lång – och kanske dessutom en eller flera mobilantenner på skoltaket eller nära skolan.

Roos utgår från att vi kan lita på Strålsäkerhetscentralen. Faktum är att centralen för ett par år sedan gått ut med en varning om att barn bara borde använda mobil för nödsamtal. Ändå tiger denna myndighet medan trådtelefonnätet körs ner och Undervisningsministeriet inför trådlöst i alla skolor från första klass.

Sveriges strålskyddsmyndighet har varit lika slapp. Men denna höst lär de ha gått ut med en kampanj om barn och risken för hjärntumör av mobilen.

Disa Qvarnström
Ekenäs