De svenska skolorna i Borgå

De svenska skolornas framtid är utan tvekan en av de största frågorna i Borgå den här hösten. Många barn, lärare, föräldrar och övriga som arbetar i skolorna berörs av de beslut fullmäktige ska fatta nästa vecka. Jag får ofta frågan om varför SFP inte ställer sig bakom alla svenska skolor och den så viktiga svenska närservicen för familjer med barn i skolåldern. Frågan är inte lätt att besvara kort och så mångsidigt som man borde, så jag väljer att lyfta fram några aspekter.

Under många år, egentligen perioder, har SFP fört en ständigt återkommande kamp för de mindre svenska skolorna. Ofta har skolorna dykt upp på sparlistan som ett resultat av försämrad ekonomi och t ex Illby skola lades ner och eleverna flyttade till Sannäs skola utan att man där hann göra de saneringar som borde ha gjorts. Också flera andra byskolor har lagts ner under de senaste fullmäktigeperioderna, på ett ostrukturerat sätt som inte möjliggjort långsiktiga investeringar i de skolbyggnader eleverna flyttat till. Samtidigt har flera skolor, daghem och andra byggnader som används för grundläggande service för borgåborna stängts pga. att de är hälsovådliga. Och massiva investeringar har gjorts i dessa byggnader. Vilket i sin tur har lett till att skolbyggnader som inte är akuta att åtgärda har fått vänta.

För tillfället har vi i Borgå ca 375 barn i daghems- eller förskoleålder placerade i tillfälliga utrymmen. Dessutom vistas nästan 600 barn inom småbarnsfostran i utrymmen som förknippas med olika slag av risker eller olägenheter. Av 13 svenska skolor inom grundläggande utbildningen har 10 behov av olika mindre eller större saneringar eller så måste de rivas. Också Gammelbacka skola behöver investeringar för att bli funktionell. Dessutom finns andra behov av investeringar inom t ex äldreomsorgen. Så trycket på investeringarna är stort.
Samtidigt vet vi att den offentliga ekonomin, både den nationella och den lokala, brottas med stora problem. Delvis är problemen konjunkturrelaterade, men så har vi också strukturella problem som måste åtgärdas konjunkturen till trots. Det är ytterst få som tror att vi inom den närmaste framtiden kommer att ha mera resurser till vårt förfogande.

Att enbart höja skatterna är ingen lösning. Utan andra åtgärder innebär t.ex. enbart det ökade servicebehovet som den förändrade befolkningsstrukturen för med sig ett tryck på att fram till år 2030 höja den kommunala skattesatsen med 0.5 procent varje år.

Läroplanerna, innehållet i undervisningen och undervisningsmetoderna förändras hela tiden, vilket ställer krav på både utrymmen och utrustning. En modern och ändamålsenlig skola har utrymmen för smågruppsverksamhet, för elevvård och stödundervisning. Dessutom ska nog datorer och trådlösa lösningar finnas till elevernas förfogande.

Men framför allt ska utrymmena vara ändamålsenliga och trygga också ur hälsosynvinkel. Då vi beaktar de ekonomiska utsikterna, sjunkande elevunderlag, de behov av investeringar som finns, växande servicebehov inom social- och hälsovården och framför allt vad som kan anses vara en sund och hållbar
skolmiljö i dag har jag godkänt att vi även behöver gallra i det svenska skolnätet. För att vi ska kunna investera i ändamålsenliga skolmiljöer.

Beslutet är inte lätt att fatta. Men om vi vill se lösningar som håller på lång sikt och som skapar goda verksamhetsförutsättningar också för de svenska skolorna beträffande utrymmen, utrustning och hela skolmiljön ska besluten fattas nu. Ingen är betjänt av lösningar som håller ett eller kanske tre-fyra år. De svenska skolorna och den svenska servicen är värda mer än så.

Mikaela Nylander
Borgå stadsfullmäktiges ordförande