Jag har inte kritiserat partiledningen

Dela

Verktyg

Större text Mindre text Skriv ut artikel Rapportera fel

Mitt inlägg i den allmänpolitiska debatten på Svenska Folkpartiets partidag i Borgå i söndags (9.6) felciterades tyvärr i dag (11.6) av Borgåbladet, Västra Nyland och Åbo Underrättelser p.g.a. en liten miss av FNB:s utsända.

Nog har jag under åren i talarstolen kritiserat partiledningen på partidagar, men det gjorde jag inte på söndagen, eftersom jag har ett stort förtroende för Carl Haglund, Anna-Maja Henriksson, Päivi Storgård och Ulla Achrén. Mitt inlägg handlade inte heller om några rikspolitiska frågor, så våra riksdagsmän behöver inte ta åt sig av kritiken, lika lite som partistyrelsen. Däremot är det kanske skäl för partistyrelsen att som ett styrande organ notera den kritik jag framförde gällande en del SFP-politikers ovilja att lyssna på gräsrötterna mellan valen. Men inte heller den kritiken var på något sätt central i mitt tal på söndagen.

Märk också att jag visade mig ha en viss förståelse för att vanliga aktiva medlemmars möjligheter att påverka SFP:s politik har minskat. Jag nämnde bl.a. att arbetsbördan och tidsbristen hos våra politiker och på kretskanslierna har ökat. Indirekt kritiserade jag t.o.m. SFP:s gräsrötter själva för en snedvriden inställning till partiets interna debatt, d.v.s. många deltar med liv i lust i diskussioner på kontroversiella sociala medier, men vill inte längre debattera på partiets egna interna forum, där konstruktiva och kreativa diskussioner kunde föras innan SFP:s planer förs ut i medierna.

Mitt centrala budskap var att det är mycket oroande att SFP:s medlemsantal minskar. Det är ju inte meningen att SFP:s medlemskår till slut består enbart av politiker och tjänstemän – för att säga det lite tillspetsat. Till slut efterlyste jag en öppnare, intern, tvåvägskommunikation, byggd på ömsesidigt förtroende och fogade därtill en liten knorr på mitt tal då jag hävdade att genuint intresserade och aktiva icke-politiker som medlemmar av SFP borde ha lite större påverkningsmöjligheter än de av våra väljare, som inte är medlemmar. En vanlig aktiv SFP:ares enda uppgifter i dag skall väl inte enbart vara att betala medlemsavgifter, delta i årsmöten och ställa upp i valkampanjer.

Sture-Christian Eklund
Helsingfors