Matautomater för åldringar, en grym verklighet eller bara en mardröm?

Dela

Verktyg

Större text Mindre text Skriv ut artikel Rapportera fel

Talande matskåp, matautomater för det äldre… hur låter det för en människa som är så till åren kommen att man behöver hjälp med att laga mat där hemma? Och hur känns det för de pensionärer som ännu klarar av att hantera sina måltider själva i sitt eget hem genom av att laga den själv, men som ändå kanske får en talande matautomat in i sitt hem i stället? För inte så länge sedan var dessa matautomater involverade i Kristinestad där de skulle under parollen: Trygghet i hemmet dygnet runt för det äldre ingå i ett slags test.

Den testen fick ett snabbt slut, dels av den anledningen att det inte ingår i staden Kristinestads välfärdsstrategi att framhålla detta förfarande, (där talade man endast och enbart om goda regionala förhållanden med en balanserad och förnöjd skara medborgare och där det lokala och nära sambandet mellan innevånare och företag skulle blomstra och där varje individ är värdefull). Och i synnerhet avslutades projektet av en så enkel men förpliktande orsak som att Staden blivit utsedd till Finlands enda Cittaslow-stad och de med allt vad det innebär av just förpliktelser. Och då klingade inte talande matskåp vidare vackert ens i ett så seriöst projekt som det där: Trygghet i hemmet dygnet runt,  och projektet med talande matautomater avslutades lika fort som det började.

Nu är det både Lovisa och Borgås tur att ta del av den här, som jag vill kalla det, fadäsen, misären, idiotin och politiska dumheten, gyckleriet och what ever, men, i alla fall, stupiditeten, som sagt.

Man kan om man vill läsa båda städernas egna målsättningar och visioner för framtiden i deras välfärdsstrategier och är man ens lite läskunnig så kan man också vid en mera ingående granskning av texter fort konstatera att framtiden för den åldrande populationen innevånare nog torde vara ganska så bra och fördelaktig. Ålderdomen med ett socialt nätverk och fungerande hälsovård och ett värdigt liv ser ut att vara tryggad och säkrad genom strategin???

Men är den verkligen det! Det är den i varje fall på pappret så att säga???? Hur är det då med den sanna verkligheten? Den talar ju helt tydligt ett annat språk. Varför i hela fridens namn skall man även tillåta i både Lovisa och Borgå att talande matautomater skall bli en del av de äldres sociala vardag?

Är det för att provocera eller för att, om ännu värre, diskriminera åldringarna i dessa städer man låter politiska beslut få sådana konsekvenser, att man kan tillåta dessa matautomater?
Ironin kan inte ens bli större när man i samma andetag som man förkunnar i både Lovisa och Borgå om hur man skall infria löften om en värdig livsstil, samt främja människornas välmående, hälsa och trivsel samtidigt ur den andra lunghalvan hostar fram det värsta tänkbara alternativet: talande matautomaterna för de äldre. Jag anser att man hånar de äldre, man förnedrar och tar ifrån dem all den respekt de är värda att få och till på köpet så att säga ger signaler av en fullständig arrogans mot gamla människor. Kan absurdheten ens bli värre en så här?

I Lovisa är man mån om att framhålla Kompanjonskapsprojektet där målet är att man med ”gemensamma segel” skall öka välfärden för människor i olika åldrar samt att förbättra livskvaliteten genom deltagande och aktivering. I Borgå vill man framhålla visionen om en värdig och aktiv ålderdom i det egna hemmet och i båda städerna ser man ut att villa infria dessa löften men lika förbannat är de talande matautomaterna på väg in i åldringarnas egna hem. Det här är utanför all logik och sunt förnuft och vittnar bara om en förfärlig tankeverksamhet hos våra politiska beslutsfattare. De har med all avsikt kommit på att man inte ska ta hand om våra åldringar mer, vi kan utelämna dem till automater och de automaterna skall hjälpa att mata dem och nästa steg blir i värsta fall att även ta livet av dem. Jag hoppas att man tar sitt sunda förnuft till fånga.

För en sak är helt säker, vi blir alla en dag gamla och skröpliga och behöver omvårdnad och omsorg för att klara av vardagen. Jag tror inte att någon av oss vill bli matad och till sist avlivad av en automat. Vi är nog mera värda än så.

Nu är det dags att skapa en opinion. Att de talande matautomaterna troligen bara är ett försök, ett test i städerna Lovisa och Borgå är ingen bra ursäkt för att genomföra planerna med automaterna, tvärtom.

Du som är gammal, äldre, frisk och kry i förhållande till din ålder, vill du ha en talande matautomat i ditt hem?

Vill du sitta och konversera med automaten om allt de du upplevt under din livstid, vill du gå med den ångesten varje dag att kanske bli utelämnad till ditt eget öde med både en matautomat och en framtida avlivningsautomat och aldrig mera få den där sociala närkontakten till en annan människa, en medmänska, tänk på de och tänk då också på hur nära vi är att förverkliga George Orwells teorier.

Christian Tikkanen