Eriksnäsplanen - en åldring redan vid födseln

På 1970-talet var idealet överallt i världen en gles samhällsstruktur, sovstäder utspridda i skogarna samt åtskiljande av boende från arbete.  Så byggdes stora delar av Helsingfors, Esbo och Vanda, men också Nickby och Söderkulla.  Bl.a. miljöproblemen har gjort att man idag strävar till sammahängande och förtätad bebyggelse.  Både i Statsrådets mål för områdesanvändningen och i den nyligen stadfästa andra etappregionplanen för Nyland säges på var och varannan rad, att samhällsstrukturen skall förtätas, bli sammanhängande, att allt nytt byggande skall utnyttja den befintliga bebyggelsen, att byggande utanför befintlig samhällsstruktur bör undvikas.  Man bör också integrera arbete och boende ”på områdes-, kvarters- och fastighetsnivå” (Wulf Daseking, www.sibbesborg.net). 

Delgeneralplanen för Eriksnäs och detaljplanen för Eriksnäs 2 banar väg för en sovstad på jungfrulig mark, utanför existerande samhällsstruktur och utan arbetsplatser.  Bägge planerna går alltså stick i stäv mot moderna riktlinjer, mot statsrådets mål och mot regionplanens skrivning.   Varför följa Esbos snart 50 år gamla exempel?  Borde vi inte på dessa år ha lärt oss något? 

Helsingfors har lärt sig läxan och redan i åratal strävat till förtätning och konsolidering med  täta och låga byar av trä inne i staden (Hongasmossa, Kungseken, Trä-Kvarnbäcken, se sv.uuttahelsinkia.fi).  Alla byar i Sibbo, också Nickby och Söderkulla borde förtätas och konsolideras. Var finns hindret?   Vem vill bromsa? Kommunstyrelsen?  Markanvändningssektionen?  Fullmäktige?  Tjänstemännen? 

Gustav Tallqvist, VGS
Sibbo