Tradition och förnyelse

Tradition och förnyelse

Med förvåning läste jag Lars Nyströms insändare om Runebergsfesten på Grand (Bbl 8.2). Säkert är han inte ensam om sitt omdöme. Men hur olika kan man inte uppleva en och samma sak?
Programmet, ursprungligen sammansatt för lantdagsjubileet 2009, var en spännande exposé över finländsk poesi, börjande från Porthan och slutande med fyra dikter av Runeberg. Alla tjugoen dikter tonsatta av Kaj Chydenius och ypperligt framförda av Silva Lillrank, Taru Nyman och Sören Lillkung. Musiken var varierad, en njutning för örat. Kompositören, själv vid pianot, presenterade underhållande, på bägge språken, varje dikt. Vilken inblick i den kulturmylla Runebergs dikt både växte fram ur och frodades i. Säg - hur ofta får vi en så ovanlig och initierad inblick i det sena 1700-talets och det tidiga 1800-talets finländska poesi? Ett festföredrag, fastän denna gång framfört från pianostolen.
Vandrade hem uppfriskad och lycklig att ha fått vara med om en fullödig fest. Med betoning på Runeberg och med Vårt land som jublande solosång på slutet. I mitt tycke en värdig avslutning på kvällen.
Inget hindrar väl att Runebergsfesten ett annat år följer ett traditionellare mönster?

Anna Paulina Eklöf