Tack för byaföreningar

I snart sagt varje by i vår landsända finns det någon eller några byföreningar. En del heter ungdomsföreningar och leds ofta av ett gäng bybor i övre medelåldern, andra kallar sig hembygdsförening och så har vi alla FBK-hus i bygderna.

De flesta av dem har ett föreningshus som medlemmarna med gemensamma krafter försöker hålla i skick. De av oss som bor i egnahemshus vet att det, att hålla ett hus i skick, inte alltid betyder att man skall räkna arbetstimmar. Samma sak gäller också föreningshusen. Tak skall underhållas, takrännor skall rensas, värmeanläggningar skall servas, elsystem måste emellanåt renoveras och gårdsplanerna skall skötas om.

I somras var jag på besök hos Uf Kamraterna som har sitt Träskberga. Där har ett talkogäng arbetat hårt med att förnya toaletter, bygga ny bastuavdelning och inreda ett klubbrum på vinden. Det är ett storjobb som ett gäng pensionärer har gjort.

Häromkvällen var jag med när Sparbanksstiftelsen i Sibbo delade ut andra delen av sina årliga stipendier. Närmare 160 000 euro har stiftelsen delat ut i år, och en ganska stor summa har gått just till byföreningar av olika slag.

I Immersby har man med stiftelsens hjälp skaffat värmepumpar för att få ner uppvärmningskostnaderna. Nu var det dags att skaffa nya köksmaskiner och renovera nödutgångarna. Golven har man redan tidigare rättat till.

– Det är bra att vi i de flesta föreningar har byggfolk, elgubbar och rörmokare, sade en föreningsaktivist. Vi skulle aldrig ha råd att göra renoveringarna om vi skulle tvingas betala lön för alla arbeten.

Det är talkoandan och samarbetsviljan som flyttar berg i alla byar. De här talkogängen gör ett storjobb för att vi andra någon gång skall kunna komma på någon glad fest till föreningshusen och för att ungdomarna i byn skall ha ett ställe där de kan träffas, spela pingis och biljard och få en känsla för att den egna byn är viktig.

Byaföreningarna och föreningshusen blir otroligt viktiga i lokalsamhället. De är en del av det skyddsnät som vi så ofta talar om att finns i små samhällen. De håller landsbygden vid liv och skapar vi-andan.