Egna lingon med

Hörde mig själv säga det här en kväll, att hur skulle det vara om vi skulle införa lingontvånget? Lingontvånget är ett av mina första matminnen.

Jag inledde min skolgång i en liten byskola i Malax, Köpings lågstadieskola. Jag har tyvärr glömt rätt mycket av tiden, men en person har jag inte glömt och det är tant Berta.
Tant Berta var den som styrde och ställde i köket, det var hon som såg till att både elever och personal fick mat på bordet. Jag har ett svagt minne av att jag och mina klasskamrater fick rycka in i köket någon gång, vi fick hjälpa Berta att tillreda den mat vi skulle äta. Ett roligt avbrott i läsandet och skrivandet.

Lingontvånget då? I all dess enkelhet, rätt snart efter att skolan hade börjat på hösten så fick vi med oss en lapp hem. På lappen stod det att var och en av eleverna skulle hämta med sig en eller var det kanske fråga om två liter lingon till skolan. Alternativet var, om familjerna inte hade tid eller lust att plocka lingon, att betala skolan en liten summa pengar.

På det här sättet hade hela skolan lingon för ett helt läsår, vad som hände med de pengar som strömmade in, troligtvis inga stora summor, har jag ingen aning om. De landade säkert på våra tallrikar i någon annan form än lingon.

Tanken på lingonen och tant Berta slår mig då jag dels följer med centralköksutvecklingen och då jag i det privata ställs inför rollen som både köpare och försäljare av allt från kex, strumpor till skivor å barnets vägnar.

Bland kex, strumpor och nuggets från centralköket känner jag mig lastgammal. Lastgammal i och med att jag tänker det bara gamla människor tänker, att allt var - om inte bättre - så mycket enklare förr. Ville man bjuda skolbarnen på näringsrik, närproducerad och inte så långt processad mat, så skickade man helt enkelt ut barnen i skogen. I samma veva fick skolan en del av lektionerna i biologi, geografi och huslig ekonomi utlagda på entreprenad. Samtidigt fick barnen det det råder skriande brist på i dag, frisk luft och kvalitetstid med någon fullvuxen.

Vi var rätt smarta i Malax på sjuttiotalet.