Kaninen är söt och smakar gott

Vilja Varis är djurkär och mycket intresserad av ekologisk mathushållning. Det är en av orsakerna till att familjen flyttade till lantbrukslägenheten Lähteensuon tila i Askola. Där fanns det gott om plats för familjens djur som ponnyer, hund, get, får och framför allt kaniner.
För Vilja Varis har kaninen varit en hobby redan länge. Hon föder upp kaniner, hon sysslar med kaninavel och deltar i utställningar med kaninerna. Kaninerna är en fritidssysselsättning. Levebrödet får hon genom ett heltidsarbete utanför hemmet.
Den nya boplatsen gav henne också andra insikter. Varför inte utnyttja de ekonomibyggnader som fanns på gården? Därför beslöt hon sig för att utveckla djurintresset till närproducerad mat. Kaninerna ska inte längre bara ställas ut, de ska också bli kött.
Vilja Varis öppnar dörren till kaninstallet och vi stiger in i ett välstädat stall med många kaninburar. Kaninerna tittar upp och fortsätter sedan med att fylla magen med hö.
– Antalet kaniner är nu vintertid 40, främst vuxna och avelskaniner, men om några veckor börjar honorna få ungar och i sommar räknar jag med att det finns ungefär 200. Jag föder upp raser som dvärghare, vit lantras, fransk vädur och New Zealand Red. Resten är korsningar.
Vilja Varis är en av få i Finland som producerar kaninkött.
– Kaninköttsproduktion är ekoeffektiv. För den insats ett kilo nötkött kräver kan man producera tre kilo kaninkött.
Hon har ännu inte kommit i gång med marknadsföringen i någon större utsträckning. De ungar som föds om några veckor får växa till sig i fyra månader innan de går till slakt. Då väger de ungefär tre kilogram.
Fjolårsproduktionen tog slut i ett nafs.
– Försvarsmakten köpte upp allt jag hade att erbjuda. Kaninerna skulle användas på överlevnadskurser. Men i år ska jag så småningom börja med marknadsföringen bland annat på min webbplats. Till en början handlar det för min del om köttproduktion. Det kan hända att jag i ett senare skede också börjar utnyttja ullen och skinnet.
Närproducerat
Honorna föder ungar två—tre gånger per år. En hona får i genomsnitt femton ungar årligen.
Kaninerna föds upp på hö och havre som Vilja Varis köper upp av odlare i trakten. De får också industritillverkat proteinfoder.
Vilja Varis berättar att kaninens kött är mycket smakligt.
– Det är ljust och milt i smaken. Det smakar inte vilt, vilt har betydligt starkare smak än kaninkött. Det finns mycket lite fett i köttet. Dessutom är det proteinrikt och framför allt rent.
En småskalig produktion har flera fördelar. I kaninfarmer i Europa används till exempel mycket antibiotika. Det får man inte göra i Finland.
– Det blir inte heller fråga om en långa transportsträckor för de djur som ska slaktas. Hos mig handlar det om tjugo meter. I Finland är det tillåtet att slakta kaniner hemma.
Familjen Varis äter själva av köttet hemma och det gör också många av dem som köper kaniner av henne. Kaninerna hålls som keldjur över sommaren och hamnar sedan i grytan. Vilja Varis säger att hon är noga med vem hon ger sommarkaniner. Hon försäkrar sig om att kaninerna får ett gott hem.
– Vi får se hur produktionen börjar gå. Och får vi inte köttet sålt, tar vi själva hand om det. För vår del handlar farmningen bara om en hobby.
Lammkött
Vi stiger in en annan av gårdens byggnader. Här är det betydligt mera liv i luckan än hos kaninerna. De femton tackorna och den ena baggen bräker och ger oss förvånade blickar. Fåren är av finsk lantras. I en separat kätte står en get. Det är hon som förser familjen Varis med mjölk.
Baggen har gjort sitt och ungefär till påsken ska tackorna lamma.
– Fåren går utomhus på sommaren och är mycket populära bland grannarnas barn.
Efter sommaren slaktas lammen och köttet säljs.
– Som produktionen av kaninköttet är också lammköttet en verksamhet i liten skala och en fritidssysselsättning.