Åsa hör på världen med nya öron

Med de orden sammanfattar Åsa Stenström i Borgå hur det är att leva med ett implantat. Hon är aktiv inom Svenska hörselskadade i Borgånejden och är samtidigt den enda av de 300 medlemmarna som har ett implantat i innerörat.

Det är nu ett drygt år sedan Stenström fick implantatet inopererat. Efter det har hon lagt ner mycket tid på att träna upp hörseln, med hjälp av samtal, men också genom att läsa dagstidningen högt för sig själv och genom att lyssna på radio eller tv.

– Den allra bästa övningen får man genom att prata med någon.

Åsa Stenströms hörsel var inte utmärkt under barndomen, ungdomsåren eller medan hon studerade. Men hon klarade sig bra utan hörapparat och problemen uppstod först i vuxenlivet. Diagnosen, dubbelsidig fortskridande grav hörselnedsättning i inneröronen, fick hon 2001.

Orsaken till att Åsa Stenström hör dåligt finns i hörselsnäckan. När hörselsnäckan fungerar normalt vibrerar hårcellerna vilket betyder att elektriska impulser skickas vidare till hörselnerven, som aktiverar hörselcentrum i hjärnan.

– Mina hårceller fungerar inte på ett tillfredsställande sätt.

Kortvarig hjälp

I samband med diagnosen fick Stenström en digital hörapparat som innebar en stor omställning. Hon var tvungen att vänja sig vid en ny ljudvärld.

– Det är mer komplicerat än att vänja sig vid nya glasögon. Men då tänkte jag inte på att min dåliga hörsel skulle påverka både mitt privatliv och mitt yrkesliv.

För Åsa Stenström har sången och musiken alltid spelat en viktig roll. 

– Det har varit mera av en livsstil än en hobby, säger hon och lyfter fram gemenskapen mellan körmedlemmarna och alla de vänner som sången gett henne.

Att hon inte längre kunde delta i körsången sörjde hon nästan mer än något annat. Vid det laget hade hon också många år som skolkurator bakom sig och bara några år efter att hon börjat använda den digitala hörapparaten märkte hon att hörseln igen blivit sämre.

– Mitt arbete bygger ju på kommunikation.

Förmågan att uppfatta ord var fortfarande god, men hörapparaten byttes ut till en starkare variant.

Kunde inte jobba

För fyra år sedan skedde en drastisk ändring till det sämre på det högra örat. Ännu en gång fick hörapparaten bytas ut. Efter ytterligare två år, 2011, blev det omöjligt för Stenström att fortsätta jobba. Vid det här laget var hennes förmåga att uppfatta ord kraftigt försämrad.

– Det visade sig att den var mycket låg och min stora skräck var att bli döv.

Stenström säger att hon inte var någon läppavläsare och att även teckenspråket var henne totalt främmande. Det var då som läkarna berättade för henne om implantatet och därefter påbörjades en hel rad undersökningar för att utreda om Åsa Stenström var en lämplig kandidat eller inte. För att kunna genomgå operationen måste man vara frisk i övrigt. I Finland krävs det dessutom att orduppfattningsförmågan ska ligga på mindre än 50 procent. I övriga Europa är kriterierna inte lika stränga.

– Kirurgen gjorde ett snitt på ungefär fem centimeter bakom örat. Implantatet ligger under huden, på skallbenet.

Snabbt men invecklat

Metoden är tredelad. Utanpå finns en processor som liknar en hörapparat. En mottagarenhet opereras in bakom örat och i hörselsnäckan sätts ett rör med elektroder in.Mikrofonen som ligger utanpå tar in ljud, ljudet förvandlas till elektriska signaler som i sin tur förvandlas till radiovågor. Radiovågorna sänds vidare till den delen som ligger gömd under huden. Där görs radiovågorna om till elektriska signaler igen och de förs vidare till hörselsnäckan.

– Allting sker blixtsnabbt, i realtid, säger Stenström.

För att processen ska lyckas, krävs en fungerande hörselnerv.

– Slutresultatet är väldigt individuellt. Läkarna kan inte förutsäga hur stor nytta användaren kommer att ha av implantatet.

Åsa Stenström vill i alla fall uppmuntra den som får erbjudandet, att ta chansen. Genom att öva upp sin förmåga, och ge sig själv den tid som behövs, öppnar sig en annan värld. Hon sticker inte under stol med att det har varit jobbigt också. Hjärnan blir fort trött när den ska ta itu med allt det nya och i Stenströms fall har den dessutom behövt lära sig att handskas med dels det ljud som förmedlas via implantatet på högra sidan, dels det ljud som förmedlas via hörapparaten i vänstra örat.

Vardagliga ljud

Med implantatet följde en hel rad aha-upplevelser.

– Jag kunde igen höra hur det låter när man öppnar en kran eller hur det låter när sanden knastrar under skorna. Jag gladde mig åt alla vardagsljud.

Med hjälp av implantatet kan Stenström uppfatta ljud som ligger på maximalt 8 500 Hertz.

– I dagsläget är musiken inte en särskilt lustfylld eller njutbar upplevelse. Tonerna i marginalen förvrids.

Åsa Stenström poängterar att det här är hennes berättelse. Alla personer som lever med implantat har sina egna upplevelser och erfarenheter.

Tålamod

Det lönar sig att komma ihåg att processen egentligen bara tar sin början när implantatet opererats in, såret har lekt och svullnanden lagt sig. Det är då implantatet aktiveras, och träningen tar sin början.

– Det är en lång process som tar tid och tålamod. Ibland tycker jag att det går långsamt. Men jag har nu en ganska bra hörsel, med vissa begränsningar.

Caféer och platser där många människor samlas samtidigt är fortfarande jobbiga. Men implantatet kan fjärrstyras med behändiga knapptryckningar som tar udden av det värsta sorlet i bakgrunden. Och på det sättet är det fullt möjligt för Åsa Stenström att sitta på ett café och föra ett samtal, så länge det inte är fullsatt till sista plats.