Strömborska skolan bör skyddas

Regionförvaltningsverket har sagt sitt; Strömborgska skolan ska vara tömd på personal och elever år 2016.
Staden har länge låtit skolfastigheten förfalla.
– Jag vet inte varför man inte sett det nödvändigt att underhålla fastigheten, säger rektor Carola Wiksten-Gustafsson som under många år förgäves bett om åtgärder mot bland annat köld och drag. Hon pekar på fönster som glappar och berättar att skolgångsbiträdena nu under höstlovet syr ormliknande dragskyddskuddar.
Hon visar byggnadsforskare Juha Vuorinen från Borgå museum runt i skolfastigheten som ritades av arkitekt Hilding Ekelund. En del av skolan stod klar 1954 och tilläggsdelen 1962, och frågan nu är vad staden ska göra med fastigheten om den töms.
– Det här är definitivt en av stadens mest värdefulla byggnader, och dessutom står den på paradplats i centrum, konstaterar Juha Vuorinen. Han tycker det är synd att staden inte insett värdet på fastigheten.
Högt värderad arkitektur
Huset har inte någon skyddsstämpel, men redan Juha Vuorinens föregångare klassade Strömborgska skolan som en av stadens mest betydelsefulla efterkrigstida fastigheter. Och Juha Vuorinen är beredd att ge ett utlåtande, om staden vill ha ett sådant.
– Jag hoppas verkligen att staden trots allt högaktar ett av sina mest värdefulla hus, trots att det inte verkar finnas pengar till underhåll. Han tycker att det bästa hade varit att hålla huset i skick och kvar som skola.
Skolhuset är gediget byggt och med tanke på ålder är det trots allt ett friskt hus.
– Hållbara material både på fasad och i inredning har gjort att tidens tand inte syns, konstaterar Wiksten-Gustafsson som kan visa Juha Vuorinen runt i ett hus där både färgvärld och material mestadels är de ursprungliga.
Hilding Ekelund var en efterkrigstida arkitekt som fick ta itu med att bygga bland annat skolhus för de stora efterkrigstida årskullarna.
– Han var en mycket uppskattad modern och intressant arkitekt som själv gått i skola i Borgå. Det var säkert roligt för honom att få uppdraget, konstaterar Vuorinen.
Mjuk och variationsrik
Själva fastigheten representerar en mjuk modernism som sitter väldigt bra i sin miljö och Vuorinen pekar på flera typiska drag i Ekelunds stil.
– Här finns inspiration av Alvar Aalto, det ser man bland annat på tornet i ena hörnet, men det är helt klart att han här har velat skapa något helt nytt som skulle avvika från tidigare skolhus. Han strävade bort från det traditionella och ville ha en variationsrik fasad.
Väggar som inte är rektangulära, nivåskillnader inne i huset, fönsterplaceringar som hämtar in ljus i klassrummet från två håll, allt ger tillsammans intressanta grafiska ljuselement. Fasaden varierar mellantegel, betong och träelement.
– Långa, smala korridorer och nivåskillnader är förstås obekvämt i vardagen, säger Wiksten-Gustafsson som ser många väldigt positiva sidor i huset, men som även påpekar att det inte längre fyller dagens krav.
Vid rundgången visar det sig att man på åttiotalet satt in en del mellanväggar för att få fler klassrum.
– Det innebar att de blev små, vi klämmer in 24 elever på under 40 kvadratmeter. Rekommendationerna är 60 kvadratmeter.
Och framtiden?
Vuorinen konstaterar att det inte kommer att vara lätt att hitta en ny användning för byggnaden.
– Utan att helt söndra interiören är det svårt.
Olika tankar har redan rört sig bland personalen på skolan och Wiksten-Gustafsson kastar fram en:
– Här kan ju staden få sitt nya förvaltningshus, mitt i stan på paradplats med stadens bästa utsikt mot ån.