Körde på kabeljobbare - blev själv ett offer

Körde på kabeljobbare - blev själv ett offer
För två månader sedan körde en man på en kabeljobbare som var på väg upp ur en gatubrunn. Olyckan pinar chauffören trots att han är oskyldig. Han undrar varför polisen aldrig tagit kontakt.
BORGÅ

– Jag vet att felet inte var mitt, men nog borde ju saken utredas i grunden, säger skåpbilsföraren som påpekar att den entreprenör som ansvarade för kabeljobbet helt klart slarvat med säkerheten. Det borde inte få inträffa på nytt.

Han konstaterar att det inte fanns några varningsskyltar eller bockar i korsningen av Lundagatan och Runebergsgatan, trots att en man, som jobbade med att dra fiberkabel i en kabelkanal, krupit ned i gatubrunnen medan bilarna tilläts köra normalt.

– Jag skulle svänga till Lundagatan från Runebergsgatan och tittade till höger som sig bör. Framför mig hade jag en annan bil. Den hann väja för kabeljobbaren i sista stund men jag hade inte en chans utan körde på på precis när han lyfte upp huvudet ur brunnen.

Föraren trodde först att han stött på ett djur eller något föremål, för han såg ingenting.

– Men så hörde jag skriket och förstod att det värsta hade inträffat. Jag ringde 112 innan jag ens tagit mig ur bilen.

Ledningsarbetaren skadades allvarligt i överkroppen.

Kort redogörelse

När polisen och ambulansen kom redogjorde chauffören kort för vad som hänt och gav chockad sina kontaktuppgifter. Han räknade med att senare bli ordentligt förhörd och fick tillåtelse att åka hem. Han bor på annan ort och läser inte exempelvis Borgåtidningarna, där det rapporterats om olyckan.

– Offret var vid liv när han lyftes i ambulansen, det såg jag, men det är allt jag fått veta. Jag har inte en aning om hur han mår nu.

Chauffören säger att han haft svårt att sova om nätterna, i synnerhet strax efter olyckan, och också annars har händelsen varit i tankarna.

– Jag har kört i korsningen flera gånger efter det inträffade och funderat på om jag hade kunnat undvika olyckan. Det hade jag ändå inte. Den bil som var framför mig skymde sikten.

Han framhåller att det är ett under att offret klarade sig med livet i behåll.

– Det var fråga om centimetrar. Jag hörde skriket och såg sedan blodet rinna. Det var hemskt.

Konstig tystnad

Han finner tystnaden märkvärdig.

– Det handlade ju om en speciell olycka. Och jag var ju trots allt den som körde på. Detta är ingen obetydlig grej för mig personligen. Det talas så mycket om krishjälp och liknande men ingen har ens nämnt om den här sortens stöd för mig.

Han säger att han visserligen inte direkt behövt den här sortens hjälp, han har kunnat tala om saken med vänner och bekanta.

– Men det vet ju inte myndigheterna.

Mannen tycker att det är underligt om polisen nöjer sig med den korta beskrivning har gett på själva olycksplatsen.

– Är det inte kutym att man går igenom händelseförloppet i grunden efteråt, och så snabbt som möjligt att man kommer ihåg alla detaljer?

Polisen tar kontakt

Kriminalkommissarien Mia Tuominen säger att förundersökningen fortfarande pågår.

– Saken har absolut inte glömts bort.

Hon framhåller att det inte är fråga om en vanlig trafikolycka, därför tar utredningarna så mycket tid.

– Vi samarbetar med andra myndigheter, exempelvis regionförvaltningsverket. Polisen kan inte påskynda processen för andras del.

Hon säger att den aktuella föraren naturligtvis ska kontaktas. Det har hela tiden varit klart.

– Jag ska försöka se till att det sker så snabbt som möjligt.

Tuominen förstår mycket bra att chauffören är förbryllad.

– När den här sortens olyckor sker känns det väldigt tungt också för den som sitter bakom ratten, även om personen själv inte gjort sig skyldig till något brott.

Livslång trauma

Mia Tuominen kommenterar trafikolyckor i allmänhet. Exempelvis en del självmord begås genom att folk kör rakt på stora långtradare.

– Långtradarchaufförerna är ju helt oskyldiga, men kan få livslång trauma.

Krishjälp behövs ofta också efter lindrigare olyckor.

– När någonting allvarligt inträffar är det nog polisens sak att tala om var det går att få hjälp.

Kommissarien Leif Malmberg säger att den patrull som var på plats i somras tydligen inte sett tecken som tytt på att chauffören skulle ha behövt krishjälp.

– Normal kutym är att den här sortens hjälp erbjuds och ombesörjs om behov finns.

Han förklarar att polisen nu bland annat väntar på svar från regionförvaltningens arbetarskydd.

– Ärendet har ändå inte högsta prioritet och undersökningen kommer att dröja ett tag ännu. Tyvärr hinner vi inte utreda allt så snabbt som vi själva skulle önska - och i all synnerhet i den takt klienterna önskar.

Vara på sin vakt

Mia Tuominen säger att alla förare givetvis ska vara på sin vakt i trafiken, men överraskande situationer kan uppstå, sådana man bara inte kan vara förberedd på. Sommarens olycka hör till dem.

Polisen har inte vetskap om hur kabelarbetaren i dag mår. Han klarade sig ändå med livhanken i behåll och kunde lämna sjukhuset redan dagen efter olyckan.