Kvinnor hjälper kvinnor

Det var Helvi Sipilä, Förenta Nationernas första kvinnliga biträdande generalsekreterare, som för trettio år sedan ledde en grupp på ett tjugotal kvinnor i Borgå in på frivilligarbete för fattiga kvinnor som behöver hjälp.
– Helvi Sipilä hade varit här i Borgå på vårvintern 1983 och vi hade hört henne föreläsa vid medborgarinstitutet, berättar Eeva Niinimaa-Miettinen. Efter en förstamaj-fest där det inte sparades på vare sig god mat eller dryck drabbades jag av dåligt samvete och tänkte att jag och mina vänner också kunde hjälpa till. Vi skrev ett brev till Sipilä och fick genast respons.
– Hon besökte Borgå en gång till och var med när vi grundade vår lokala verksamhetsgrupp inom det som då hette FN:s utvecklingsfond för kvinnor, den 19 september 1983.
Fonden har med åren bytt namn, först till Unifem, och nu senast till UN Women. Borgågruppen har fortsatt att under alla trettio år samla in pengar på basarer, loppmarknader och genom att servera på fester.
Ny form
– Nu tror jag att vår verksamhet måste omformas en del, säger Doris Jansson, en annan av de grundande medlemmarna. Vi börjar alla ha en del år på nacken.
– Frivilligarbetet ger så mycket åt dem som är med, säger ordförande Raija Halén. Men vi står vid ett vägskäl och vet inte ännu riktigt vilken väg vi ska slå in på. Att samla in pengar för kvinnor som har det svårt är ändå vårt viktigaste uppdrag.
– Vi slutar inte, det gör vi inte, säger Dine Baarman, också hon med från första början. Vi måste bara hitta en form att agera så vi inte måste stressa utan bara har det roligt. För roligt har det varit i alla år.
Under åren har sättet att hjälpa också omorganiserats.
– Tidigare kunde vi själva välja vilket projekt vi ville stöda och det blev på det sättet mera personligt, säger Jansson. Nu kanaliseras alla medel centralt.
– Litet vemodigt känns det att fira jubileum. Men vi har en uppföljare, yngre Borgåkvinnor har skapat sin egen verksamhetsgrupp inom UN Women och de jobbar på sitt eget sätt, mera internationellt.