Kylig start på simskola

Himlen är mulen och det blåser kallt men simskolan är omtyckt ändå. Janica Sundbäck som är kontaktperson för Folkhälsan berättar att en del barn inte fått plats bland simskolans 20 deltagare som delats upp i två grupper, en för nybörjare och en för längre hunna. Simskolans yngsta deltagare fyller fem i år och undervisningen kommer att hålla på alla vardagar i två veckors tid.

På plats finns lekledare Jessika Jokinen som håller lekar för den ena gruppen medan den andra gruppen barn är i vattnet.

– När det är så här kallt så måste lekarna anpassas så barnen springer mer för att hålla upp värmen. Simskolan inhiberas bara om det åskar.

Ingeborg Wickholm är på plats med sitt barnbarn Sarah som är med för andra året.

– Hon har väntat så mycket på det här.

Sarah tycker det ska bli roligt och säger att kylan inte gör något.

– Jag kan simma kanin och rygg, berättar hon stolt.

Nata och dykning

Herman Talvities söner Julian och Noa har tidigare varit på badstranden och till simhallen.

Julian tycker det ska bli roligt men att det nog är lite kallt ute.

– Jag vågar kanske inte gå i.

Malin Hauk som är mamma till Rasmus och Linus säger att det här är tredje året pojkarna går i simskola.

– Simkunskap hör till en av färdigheterna man ska ha. Det är bra att börja tidigt, för det är lättare att lära sig som liten, säger hon.

Lekledaren Jokinen har lekt med alla barn tills den första gruppen börjar simma. Nu leker hon nata med hälften av gänget.

– Barnen är unga och därför ska lekarna också vara ganska lätta.

Den mer avancerade gruppen går i vattnet och simmar ryggsim en sträcka samt dyker lite.

Linus och Rasmus huttrar då de kommer upp ur vattnet. Linus berättar att den första simlektionen gick bra men att han frös.

– Det var kallt! säger Rasmus.

Våga doppa huvudet

Den längre hunna gruppen springer efter att ha fått kläderna på sig i väg mot Jokinen för att börja leka. Då de yngre barnen har gått i vattnet ber simlärare Monica Wilenius dem ta varandras händer och de börjar dansa ring och hoppa omkring så vattnet skvätter. Några huttrar högt medan föräldrarna ropar uppmuntrande ord.

– Bra! Vad ni är duktiga! berömmer Wilenius också.

Wilenius berättar att det viktigaste hon vill lära barnen är att respektera vattnet men inte vara rädda för det.

– Det är viktigt för barnen att lära sig vara i vattnet så de inte får panik om de någon gång hamnar i en farosituation. Barnen får också lära sig litet livräddning, berättar hon.

För de yngre barnen går en del av simundervisningen ut på att se om de är villiga att doppa sig och om de vågar sätta huvudet under vattenytan.

De längre hunna barnen får träna på att simma lite längre sträckor och lära sig mer teknik. Barnen kan också ta olika simmärken, de fungerar som en extra morot.

– Det roligaste är att se när barnen lär sig, och att se hur glada de blir när de till exempel vågar doppa huvudet, berättar hon också.