Från lummig landsbygd till hektiskt fotbolls-England

Sommaren är i full blom och ängarna framför Häggars i Box ser sagolika ut. Hayde kommer emot på sin barndoms trappa och hennes välkomnande är varmt. Med båda händerna tar hon tag i oss och gör det man ofta gör i andra länder, upprepar våra namn och lägger dem på minnet.
Det har blivit många år i England, året var 1975 då hon efter studenten nappade på en annons och åkte iväg med fraktfartyg från Kotka.
– Det skulle bli bara ett år för längre än så fick man inte jobba som au pair.
Men så fick hon sällskap av en väninna för att jobba hos en familj som Hayde "godkände" för hennes del.
– Tänk, som nittonåring kollade jag familjen och meddelade att de var ok, att hon kan komma.
Då blev livet även annat än barnskötsel och hushåll - pubbarna och nattlivet  lockade på veckosluten då väninnorna prövade sina vingar.
– Och så träffade jag Steve, och det var kört.

Box satte sina spår
Det blev en mängd språkstudier i stället för jobb, men snart nog bestämde de unga sig för att bilda familj, att åka hem till Sibbo för att gifta sig.
– Östersundom kyrka, det var klart att det skulle bli bröllop där. Min morfar har byggt stenmuren som slingrar sig runt kyrkogården.
Hayde tittar ut genom fönstret i barndomshemmet och konstaterar att uppväxtmiljön nog påverkat.
– Jag har bärgat hö, satt potatis och deltagit i skördearbetet. Det har satt sina spår, och jag skulle inte kunna bo i centrala London, säger hon och berättar att Steve och hon hörde en älg i skogen i går. Något helt ofattbart för en storstadsmänniska.
– Tyvärr såg vi den inte, men kvistarna brast då den trampade runt, och vi hörde den frusta.
Nu bor familjen i Essex, 35 minuter utanför stadskärnan och trivs bra. Tre söner har de fått, men en son dog som femåring i cancer.
– Det har varit hårda tider och goda tider, men vi har överlevt.

Fotboll, fotboll, fotboll
Steve fyller på våra blommiga kaffekoppar och det tar jämt fem sekunder så pratar vi fotboll. Det är väl klart, England och fotboll är väl samma sak och Steve har Arsenal i generna.
– Det har varit Arsenal genom hela mitt liv, det är ett familjearv, skrattar han och samtalet leds in på sonen Carl Jenkinsons karriär. Han spelar högerback och värvades till topplaget Arsenal år 2011.
Här på Häggars gräsplan har Carl övat i timtal, berättar Steve och pekar på ett fotbollsmål som Carl själv fixat till.
– Här övade han att göra 3 000 kickups, jongleringar med bollen så att den inte tar i marken emellan. Det tog hela dagen, men han lyckades, säger Steve som säger att det är helt fantastiskt att Carl ska få spela i Finland.
Träningsmatchen mellan Arsenal och Manchester City den 10 augusti på Olympiastadion såldes ut på några timmar och Steve vann två ölstop på det. Han slog nämligen vad med sina kompisar som trodde att stadion skulle stå tom.
– Jag fick 25 biljetter för vår familj och våra vänner som kommer över. Det ska bli en fin upplevelse.

Som drottningens marker
Säkert kommer Carl den stunden att tänka på alla timmars träningar här i gröngräset hos mormor.
– Aldrig glömmer jag den midsommar då vi spelade på sandplanen i Söderkulla hela natten. Jag älskar det här stället och här i bastun sover jag bättre än någonstans, säger Steve och beskriver sina problem att sova.
Men här lyckas det och på morgon öppnar han utvilad bastudörren och lägger sig igen för att bara njuta av utsikten.
– Man kan inte förklara den här stillheten och den ro som finns här för folk där hemma. Det går inte, det finns inget sånt här i England –  förutom drottningens marker eventuellt.  Att komma hit är en vila för själen.
Steve som jobbar med de spindellika metrobanorna i London har även själv spelat fotboll på rätt avancerad nivå tills fysiken sa upp. Nu blir det bara bänkfotboll, men även något maratonlopp och lite cykling.

Hårda träningsår
Hayde hänger med på så gott som varje Arsenalmatch, så det blir fotboll närapå varje veckoslut.
Då det begav sig var Carl åtta år.
– En talangscout som skulle följa med en annan killes spel fick ögonen på Carl. Sen bar det av i tio års tid.
Hayde konstaterar att konkurrensen är så hård att enbart skicklighet inte räcker.
– Man ska nog ha tur också, vara på rätt ställe, rätt tid.
Att bli elitspelare i ett engelskt topplag är att satsa allt, och sedan de unga åren har Carl åkt runt från stadion till stadion, land och rike runt, från träning till träning.
– Ibland fick han äta sin mat i bilen då vi var på väg någonstans.
Hayde har vid sidan om sitt liv som fotbollsmamma jobbat på en mängd arbetsplatser, men nu jobbar hon två dagar i veckan som löneräknare på ett företag nära hemmet. Den andra sonen har utbildat sig till diplomingenjör och spelar fotboll  bara på fritiden.
– Fotbollen tar hundra procent, inte mindre, men det är ok, säger Hayde som ändå protesterar då Steve vill att hon ska byta sina vackra sommarkläder till en Arsenalskjorta inför fotograferingen. Där går tydligen gränsen.